Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Elektrotherapi. 5
. II.
Några för Elektrotherapien vigtiga punkter ur
Elektricitetslåran.
Elektriciteten är till sitt väsende densamma, vare sig att den ur
sitt vid allahanda naturkroppar bundna tillstånd frigöres och sättes i
rörelse genom friction, genom contact, genom induction eller på något
annat sätt. Men den utöfvar dock i olika form använd en olika ver-
kan på den lefvande organismen, och derföre är det för elektrothera-
pien af största vigt att känna de särskilda modificationer den kan un-
dergå så väl som de allmänna physikaliska lagar den är underkastad !).
En för alla elektricitetsarter vigtig skilnad, hvars betydelse för
elektrotherapien först på sednare tider blifvit uppmärksammad, är den
emellan elektricitetens qvantitet och dess täthet eller spänning. På denna
skilnad grundar sig en väsendtlig olikhet mellan verkningarna af den
s. k. constanta galvaniska strömmen och den inducerade, afbrutna ström-
men. Men dertill återkomma vi sedermera. Här fästa vi oss till en
början blott vid frictions-elektriciteten, som måhända icke skulle hafva
blifvit så allmänt öfvergifven af elektrotherapeuterna, om man förut
vetat att fästa tillbörligt afseende vid dessa förhållanden. Alla elektri-
citeten ledande kroppar kunna bibehålla en viss mängd (qvantitet)
af fri elektricitet. Denna sträfvar alltid mot kroppens yta och vinner
derföre en större täthet, ju mindre ytan är. Så t. ex. om tveune me-
tallkulor, af hvilka den ena har dubbelt så stor yta, som den andra,
laddas med en lika mängd elektricitet, så får elektriciteten på den min-
dre kulans yta en dubbelt så stor täthet, som på den större, hvaraf
den lagen, att tätheten är omvändt proportionel mot ytan. Då nu den
fria elektriciteten på ytan af ledare qvarhålles endast genom svårighe-
ten att öfvergå till omgifvande icke ledande medium, så befinner den
sig under ett inifrån utåt verkande tryck, som är direct proportionelt med
den fria elektricitetens täthet. Detta tryck har man kallat den fria
elektricitetens spänning, hvilken efter att ha uppnått en viss grad för-
mår att genombryta den isolerande luften, hvarigenom ledaren förlorar
en del af sin fria elektricitet. Vid frictions-elektricitetens öfverförande
på menniskokroppen kan man ej blott moderera dess qvantitet, utan
äfven använda olika grader af täthet och genom dessas olika combination
tions-elektricitet visat sig verksam i en mängd fall af förlamningar, rheuma-
tism, döfhet, neuralgier, epilepsi, hysteri, chorea, amenorrhé, binnikemask
m m
!) Rosenthal, Electricitätslehre fir Mediciner. Berlin 1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
