Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gifves det ett irrande samvete? 23
Menniskans samvete skulle alltså enligt denna lära kunna bedraga
henne, oaktadt hon sträfvar att lefva sedligt oth rätt. Enligt detta
föreställningssätt skulle sjelfva irringen bestå deri, att man vid en
handlings bedömande oriktigt uppfattade densamma. Vid bedömandet
af en handling måste man hafva en måttstock, hvarefter bedömandet
sker. Fälles domen öfver en handling i sedligt afseende, så måste
denna måttstock vara sedelagen. Den oriktiga uppfattningen af en
handling i detta fall kan bestå deri, att man antingen är okunnig om
sedelagen sjelf eller eger en bristfällig insigt i dess väsen. I båda dessa
fall kunna alltså misstag ega rum hos menniskan. Och dessa misstag,
som grunda sig på denna okunnighet och denna bristfälliga insigt, —
säger man — göras af samvetet.
För att reda det i detta resonnement framställda behöfva vi blott
kasta en blick på menniskans utveckling i moraliskt afseende. Har
menniskan nått den grad af utveckling, att hon kan genom eget val
blifva moralisk eller sedlig, så har hon ock något medvetande om sede-
lagen och dess fordringar på henne. Har hon före denna utvecklings-
grad företagit handlingar, som sedermera visa sig hafva stått i strid
mot denna hennes sedelag, så har hon gjort detta, utan att derför
kunna tillräknas. Fullkomlig brist på insigt i sedelagen kan sålunda
endast förekomma hos den till så ringa grad utvecklade menniskan,
att medvetandet om förnuftets berättigande framför det sinliga ännu ej
vaknat. Företager man sig nu på denna ståndpunkt handlingar, som
ej öfverensstämma med en icke känd sedelag, så kan detta ej sägas bero
på en irring, och så mycket mindre skulle den kunna tillräknas sam-
vetet, då detsamma ännu ej sjelft blifvit actuelt hos menniskan. Tages
sålunda uttrycket irrande samvete i den meningen, att samvetet till-
låtit, befallt eller förbjudit en handling, vid hvilket tillåtande, befallande
eller förbjudande det varit fullkomligt okunnigt om sedelagens fordrin-
gar, och till följe deraf tillåtit, befallt eller förbjudit en handling, som,
när kunskapen om sedelagen blifvit actuell befinnes hafva varit en mot
sedelagen stridande handling, så kan den föregifna irringen hvarken
tillskrifvas samvetet eller någon annan moralisk förmåga hos menniskan,
då ju en fullkomlig okunnighet om sedelagen innebär ett förnekande af
alla omdömen — vare sig riktiga eller oriktiga — om sedligheten och
dess fordringar på menniskan.
Om sålunda uttryckssättet irrande samvete ej kan ega någon san-
ning, innan menniskan blifvit medveten om sedelagen, så hindrar ej
detta — kunde man säga —, att ett irrande samvete mycket väl kan
gifvas, sedan det sedliga medvetandet blifvit hog henne actuelt. Men-
niskan har visserligen på denna sin otvecklingsgrad ett medvetande om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
