Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
håll i Östersjön. Det var en liten svart fjällsjö, vars
stränder reste sig till än brantare höjder. Här fanns
icke spår av odling eller bebyggelse, och på en fälla
som gav bete gick en rådjursfamilj lika lugnt som
deras förfäder en gång före smålänningarnas
uppträdande i terrängen. Men inte långt efter var drevet i
gång, och där Roili stod på pass fick han höra ett
knäppande som kastanj etter, det var rådjurens klövar som
slogo mot varann under den snabba flykten.
När jakten var slut, var bytet en bock och ett rå.
Herrarna kastade bara en flyktig blick på de
gyllen-bruna kropparna, ty när ivern var över kändes det
liksom lite svårt. Månsson och drevkarlarna befalldes
ordna med djuren, och herrarna vandrade tillsammans
till Klippings lilla jakthydda som låg invid själva
stupet ner mot sjön.
Vem hade kunnat tro, att den där grinige,
blaserade Roili skulle kunna bli så entusiastisk? Visst var
Klipping själv stolt över sin lilla stuga och ansåg att
något skönare inte fanns i världen än den utsikt som
öppnade sig söder ut: ett blänkande vattensystem av
sjöar och floder i bergåsarnas mörka famn. Men inte
hade han trott, att Roili någonsin kunde bli så betagen,
så munter, så hungrig. Vis av skadan från frukosten
hade han låtit hushållerskan packa ner dietmat och
rödvin i jaktväskan, men Roili åt helt enkelt upp
Klippings fläsk och tog sin dryga del ur hans plunta.
Under jaktmiddagen blevo de nästan lite upphetsat
förtroliga. Roili tyckte att så snart Klipping inte talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
