Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - »Du är mannen!» Af Edgar Allan Poe. Öfvers. för Varia af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"DU AR MANNEN!"
Af EDQAR ALLAN POE.
Ofvees. för Varia af S. L—r.
Jag ämnar nu agera Oedipus vis-à-vis
gåtan i Rattleburg. Jag skall
förklara för er — såsom endast jag kan
det — hemligheten af det maskineri,
som åstadkom miraklet — det enda,
det sanna, det oemotsägliga och
oemotsagda miraklet i Rattleburg,
som gjorde definitivt slut på
klentrogenheten bland dess invånare och till
farmors och mormors ortodoxa tro
omvände alla de oideellt anlagda, som
dristat vara skeptiska förut.
Händelsen — som det skulle
kosta på mig att tala om i en ton af
opassande lättsinne — inträffade
sommaren 18**. Mr. Barnabas
Shuttle-worthy, en alf köpingens rikaste och
.mest ansedda medborgare, hade
saknats i flera dagar och under
omständigheter, som gåfvo anledning att
misstänka orent spel. Mr.
Shuttle-worthy hade lämnat Rattleburg till
häst mycket tidigt en lördagsmorgon
— med uttalad afsikt att begifva sig
till staden Y., som låg på omkring
femton mils afstånd, och att komma
tillbaka samma dags afton. Men två
timmar efter affärden återvände hans
häst utan honom, och utan
sadelpåsarna, som hade spännts fast på djurets
rygg vid bortresan. Hästen var
därtill sårad och betäckt med smuts.
Dessa omständigheter gåfvo gifvetvis
upphof till mycken ängslan bland den
försvunne mannens vänner, och när
det på söndagsmorgonen befanns, att
han ännu icke blifvit synlig, aftågade
hela köpingen e n m a s s e för att söka
efter hans kropp.
Den främste och mest energiske när
det gällde att sätta sökandet i gång,
var mr. Shuttleworthys skötesvän, en
mr. Charles Goodfellow eKer, såsom
han allmänt kallades, »Charley
Goodfellow» eller »gamle Charley
Goodfellow». Antingen det nu berott på
ett sällsamt sammanträffande, eller om
så är, att själfva namnet öfvar en
omärklig inverkan på karaktären, har
jag till dato icke varit i stånd att
konstatera, men ett oomtvistligt faktum
är, att det ännu aldrig funnits en
person med namnet Charles, som icke
var en sveklös, manlig, ärlig, godsint
och öppenhjärtig gammal gosse, med
en stark och klar stämma, som det
gjorde en godt att höra, och ett öga,
hvilket alltid såg en rätt i ansiktet
som för att säga så här: »jag har godt
samvete, jag; är inte rädd för nå’n
människa och alltigenom höjd öfver
något sådant som att begå en dålig
handling.» Också är det ofelbart, att
på scenen alla hjärtevinnande,
sorglösa manspersoner, som »gå och
drif-va», bära namnet Charles.
Nu hade gamle Charley
Goodfellow, änskönt han icke varit i
Rattleburg längre än sex månader eller så
omkring, och ingen människa visste
något om honom, förr än han kom
och slog sig ned där i trakten, inte
rönt minsta svårighet i världen att
göra sig bekant med allt respektabelt
folk i köpingen. Det fanns inte en
man ibland dem, som icke skulle ha
tagit hans blotta ord i stället för en
tusenlapp hvilken stund som hälst, och
hvad kvinnorna beträffar, är det inte
godt att säga, hvad icke de skulle ha
varit färdiga till för att göra honom
till lags. Och allt detta kom sig af,
att han blifvit kristnad till Charles —
och således ägde detta ärliga ansikte,
som, ordspråksvis taladt, är det allra
»bästa rekommendationsbref».
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
