fältskären zacharias topelius. T 5 T under adertonde århundradet skördat fyrtiofem millioner lif. Och de som angripits af sjukdomen, men icke dogo — till antalet ungefär lika många — framsläpade ofta efteråt ett eländigt lif, såsom vanställda, lytta, blinda eller döfva. Naturligt var därför att, då i medlet af århundradet koppympningen blef känd i norden, man begynte med ifver arbeta på dess införande. Den första ympningen verkställdes i Åbo den 19 november 1754 på professor Leches yngsta dotter — först 1756 följde man i Sverige exemplet. Detta skyddsmedel betraktades dock i början af allmogen med misstro, ja det ansågs som »ett otillbörligt ingrepp i vår Herres styrelse». Förfarandet vid ympningen var för öfrigt rätt omständligt och ej absolut skyddande, ja det kunde tvärtom bidraga till att hålla smittämnet vid lif. Det ansågs därför som en stor seger för upplysningens sak, då den sedan så bekante kapella-nen Anders Chydenius 1761 genom att gå från gård till gård och med risk af sitt anseende såsom präst kunde förmå allmogen i Nedervetil att på egen bekostnad låta 3^mpa sina barn. När nu hushållningssällskapet stiftades, omfattade det med lifligt intresse denna sak, och man försökte genom prästerskapet verka på allmogen. Och när så den vida enklare vaccinationen blifvit känd, grep man saken an med förnyad ifver och kraft. I december 1801 hade den nya metoden försökts i Stockholm, och i början af 1802 vaccinerades det första barnet i Finland, åter en professorsdotter, Frans Michael Franzéns lilla Rosina, halftannat år gammal. Nu sträfvade man att förmå så många som möjligt, särskildt klockare, att lära sig konsten att vaccinera, och tolf