Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk litteratur efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik. Axel KarIfeIdt.
625
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt Ijuft och farligt
lifvet i sitt sköte bär!
Det innerste i denne styrke er hjemfølelsen. Dikteren elsker
de gamle brede dalarstuer, og han svulmer av fryd når han minnes
de gamle dalmålningar, som naivt samler i ett bibelens optrin og
dalbøndenes liv. Jo mere naive, dess mere herlig hjemlige er de.
Der kjører Elias til himmels i en ny kjerre. Han har lang frakk og
høi hatt, og sin grønne paraply har han mellem knærne. For nu
skal han med i tylvten av domsmenn i Guds lagmannsrett. Og med
sakte ømhet skildrer dikteren jomfru Maria som vandrer gjennem
engene langs Siljan. Hun er en fin og skjær liten kulla, alvorsfull
med store, blanke øine, som kom hun fra sin første altergang.
Ja, den strålen som ligger så blänkande och lång
ifrån aftonrodnans fäste öfver Siljan —
du kunde gå till paradis i kväll din brudegång
på den smala och skälfvande tiljan.
Høidepunktet av denne hjemfølelsens feststemning møter oss i
diktet „Trädslottet“. Det er fantasiens flukt mot hjemmet. År svinner
bort, han biir ung igjen. Han går gjennem det hjemlige landskap.
Det er mainatt med elvebrus og gjøkegal. Han kommer til ættens
gamle gård. Hans frenke tar imot ham. Hun er igjen femten år,
og hun fører ham inn i den store, lyse høitidssal. Han ser
tapetene hvor apostlene går „i vadmalsrock och kaskett" langs
Gene-sarets sjø. Han minnes han som barn grep Absalons hest og i
tanken red gjennem Ajalons dal. Og det er denne hest fra denne stue
som er hans diktnings vingehest. Men det ypperste i festen er når
hun åpner de gamle ekekister og tar frem den gamle brudestas, som
slektens bruder har båret gjennem hundre år. De taler om
„gläd-jens fladdrande lek och om trohet i långa år". Dem bar hans mor
som brud forventningsfull med bølgende barm. Det er som ættens
sterke ånd her senker sig over ham.
Ja, väl, jag har känt som jag ärft litet malm
från fädernas flammande hård.
Jag har stått i din smedja vid släggornas psalm
och smidt på ett klingande svärd.
40 — Bing. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
