Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandprojektiler till förstöring av ballonger och zeppelinare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ballonghöljet, där den åstadkommer ett hål. Luften kommer in denna
väg och ballongen tar eld och förstöres.
Många brandprojektiler kunna, som vi ovan sagt, upprita banan, och
därigenom kan artilleristen tillräckligt noga konstatera avvikningen i höjd och
riktning för att kunna rätta på siktningen. Projektilens spår i luften
tecknas om natten i en eldlinje och om dagen i en svart röklinje, såsom
synes av vår figur på sidan 21.
Amerikanaren John Bonner Semples granat är baserad på följande princip:
om den skall avskjutas på dagen innehåller den sot enbart eller i blandning
med olja eller vatten; om den skall användas på natten fylles den med en
brännbar blandning som tänder sig av sig själv vid beröring med luften
t. ex, en lösning av fosfor i kolsvavla eller zinketyl.
Hartbaums, i Essen, granat innehåller en platinasvamp i mitten av dess
avsmalnande del. Rummet där platinasvampen finns står genom kanaler framåt
och åt sidorna i förbindelse med den yttre atmosfären. När projektilen kommer in
i ballongens vätgas blir platinasvampen glödande av kontakten med gasen och
sätter eld på en explosiv laddning. Genom explosionen spränges en
behållare som omger laddningen och innehåller flytande syre,
vilken därvid förflyktigas och bildar en explosiv gasblandning med vätet i
ballongen.
Wedde i Altmark har konstruerat en shrapnell med bakladdning, vilken
verkar som en vanlig shrapnell, men kulorna äro ersatta med små långsträckta
maskiner inrättade som brandprojektiler och baktill försedda med ert
svans. De bestå av en tändare som antänder laddningen. Denna har
två uppgifter att fylla. Dels driver den fram projektilerna, vilka slungas
ut så snart shrapnellprojektilens spets blivit öppnad av explosionen och dels
skall den antända gasen så snart den genomträngt ballonghöljet. I granaten
ligga de hopbultade och när de slungas ut bilda de ett knippe som
ökar utsikterna att träffa ballongen.
Rheinische Metallwaaren har konstruerat en projektil som är en
kombination mellan shrapnell och brandgranat. Då den blivit utskjuten på
vanligt sätt och under mycket spetsig vinkel lösgöres huvudet från kroppen
och fortsätter i samma riktning. Det innehåller en brandmassa som tändes
och visar projektilens bana, vilken därigenom lätt kan inriktas.
Dessutom innehåller den en sprängladdning som exploderar när
brandmassan är utbrunnen och spränger väggarna och verkar som
en liten granat. Verkan av projektilen i dess helhet blir
på detta sätt mera vidsträckt och följaktligen också mera effektiv.
Tysken Helberger fyllde sin projektil med en blandning som vid antändningen
bildade en brinnande vätska, vilken utsläpptes genom
lämpliga öppningar och på avsedd tid vid projektilens
passage över den fientliga ballongen så att denna
antändes. Blandningen skall icke explodera utan brinna.
Termiten - vilken vi skola omtala längre fram - som
vid förbränningen åstadkommer flytande metall av
hög temperatur skulle lämpa
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
