Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 101 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sprängämnenas verkningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inkomme i vår planets bana tillräckligt nära jorden för att attraheras av henne,
skulle de upphettas vid den hastiga färden genom luften, råka i glödning
och falla till marken alldeles som meteoriter.

Om rymden mellan planeterna förvandlades i en lika ovägbar kropp
som etern men lika explosiv som dynamit och denna kropp
antändes och exploderade vid bombens explosion, skulle jorden
dock fortsätta sin bana under 270 dagar, d. v. s. nio månader, ty
så lång tid skulle åtgå innan en sådan våg från vilken punkt som
helst på banan nådde fram till solen. Om vi nu vidare antaga att
solen själv förvandlats till ett brisant sprängämne som
detonerar när vägen når fram till det, så skulle solen behöva två och
en halv dag för att explodera fullständigt.

OM NÅGON AV SAGANS JÄTTAR SKULLE VILJA SPRÄNGA SÖNDER JORDEN MED EN BOMR LIKA STOR SOM VÅR PLANET . . . . . . "så skulle det åtgå trettio minuter för explosionsvågen att passera de 12 750 kilometer som utgöra jordens medeldiameter."

Man vet att den kraft, som utvecklas av ett brisant sprängämne uteslutande beror
på explosionsgasernas tryck. Man har beräknat att den största kraft som
skulle kunna utvecklas av det starkaste sprängämne, d. v. s. det största tryck
man skulle kunna åstadkomma är omkring 35 000 kg per kvadratcentimeter.

Om det vore möjligt att med en projektil nå den stjärna som ligger
jorden närmast, Alfa i Centauren, skulle det åtgå ungefär tre och ett
halvt år för att blixten vid skottlossningen skulle nå fram till stjärnan om
ljuset antages gå med en hastighet av 300 000 kilometer i sekunden. Om
ljudet kunde gå fram genom etern, skulle dundret från skottet icke nå
fram förrän 3 400 000 år därefter. Projektilen själv som går dubbelt så fort
som ljudet skulle nå sitt mål efter l 540 000 år, om man antar, vilket
naturligtvis, är omöjligt, att den hela tiden bevarade sin ursprungliga hastighet.

Då en 30,5 centimeters kanon avfyras har projektilen, som väger omkring
455 kg, i det ögonblick den lämnar kanonen en energi som man kan
uppskatta till 50 000 fot-ton, d. v. s. en energi motsvarande den kraft
som utvecklas när en tyngd på 50 000 ton faller från l fots höjd
(30 centimeter). Denna kraft skulle sålunda räcka till för att lyfta
två pansarbåtar på 25 000 ton vardera 30 centimeter över vattnet.

Om projektilen stötte emot en pansarplåt som vore för hård och för tjock
för att låta genomborra sig, skulle den när den krossades mot plåten utveckla
tillräckligt med värme för att smälta 340 kg gjutjärn.

Allmänheten gör sig mycket oriktiga föreställningar om sprängämnens
verkningar. Den vanligaste är att man tänker sig kraften riktad uppifrån och
nedåt, sa att om en bomb exploderar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>