Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 329 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där de resandes liv hänger på en tråd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mellan dessa båda kablar ligger bromskabeln, som i händelse av
olycka spelar en dubbel roll.

Om dragkabeln brister hänger vagnen sig automatiskt fast vid
bromskabeln, som genast sätter sig i rörelse och drar fram vagnen
till närmaste station.

I händelse bärkabeln brister blir vagnen hängande på
bromskabeln.

Linbanan på Mont Kohlerer i Tyrolen lyfter turisterna en
vertikal sträcka på 834 meter medan banans totala längd är 1 150 meter.

Hela banan har kostat 320 000 kronor däri inbegripet det rullande
materialet, men utan de för övrigt obetydliga kostnaderna för inköp
av marken där stödpelarna äro uppresta. Vagnarna gå fram på
två parallella banor, som vardera bestå av tvenne bärkablar av 4,4
centimeters diameter förankrade i den övre stationen och sträckta
genom motvikter i den nedre.

Kablarna kunna bära fem gånger sin normala belastning. Varje
vagn innehåller 16 platser; den uppbäres av en bärvagn med 8
trissor och drives av två ändlösa dragkablar. Kablarna passera i
nedre stationen över tvenne sträcktrissor som utjämna dragkraften.

Drivmotorn ar installerad i den övre stationen och drives av en
dynamo, vilken får sin ström från en elektrisk centralstation och vid behov
från ett ackumulatorbatteri.

I händelse av skada kan maskinisten driva linbanan med ett
handspel och föra upp vagnarna. Han sköter spakarna till de båda
huvudbromsarna, vilka förövrigt äro anordnade sa att de verka automatiskt i
händelse vagnens motor skulle tappa strömmen eller om det skulle uppstå
någon olycka på linjen.

Om vagnarnas hastighet skulle överstiga den tillåtna gränsen, 2 meter
per sekund, finnes en tredje broms som automatiskt slår ifrån motorn så
att dess hastighet minskas.

VY ÖVER LUFTBANAN PÅ MONT KOHLERER MEDAN EN VAGN GÅR UPP

Fotografien visar hur vagnskorgen är upphängd i barvagnen och hur kablarna
äro anordnade. Mellan de båda linjerna ser man telefontråden, som förbinder
vagnen med ändstationen. I fonden synes Eisackdalen och staden Botzen.

På största delen av banan gå vagnarna nära marken. I händelse av
uppehåll kan man släppa ut de resande genom ett hål i vagnens botten
och hissa ned dem till marken i en säck som hänger i en kabel.

Innan vagnen går undersöker personalen på de båda stationerna att
linjen ar i gott skick och att signalmaterialet, elektriska lampor och
klockor, fungera riktigt.

De båda stationerna stå förövrigt i förbindelse genom telefon och
vagnarna kunna likaledes sättas i telefonförbindelse med
stationsföreståndarnas kontor medels en gaffel, som
man sätter i kontakt med linjetrådarna mellan stationerna.

Ingången till vagnarna är i ena kortändan och icke på sidan; de
resande stiga på från några trappsteg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>