Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Som eget barn!’ Ja, det förstås, att hvad mat och
kläder och varm bädd och vänligt tilltal beträffade, så
hade lilla Malena det lika godt som en ’rigtig’ fröken,
och kärlek fick hon också mer än de flesta fosterbarn;
men allt eftersom hon växte upp, märkte hon dock mer
och mer de osynliga skrankor, som stego högre och högre
emellan grefvefamiljen och komministersdottern. I
hvardagslag hette hon ’kära barn’, men när der var fint
främmande på gården bara ’Malena’. I hvardagslag fick hon
gerna sitta vid grefvinnans sybord i ’lilla salongen’; när
der var gäster i huset, kände hon instinktlikt att hon var
bäst ur vägen på sitt eget rum. Men der fanns inte en
gnista högmod i det ljuslockiga hufvudet, som blef
vackrare för hvarje dag; Malena visste att fosterföräldrarna
höllo af henne, och det var henne nog för att vara glad
och lycklig. Ack, vi kunna ju inte alla bli grefvebarn!
Unga grefve Filip kallade henne också ’Malena’, ända
tills hon ’gått och läst’; sedan sa’ han ’mamsell’. Han
var sex år då Malena kom i huset, och hon hade icke
varit der i många minuter, förrän han fick hennes små
korta, knubbiga armar i en lång röd töm och befalde:
»Nu ska vi leka häst!» Och så lekte de häst och ’hök
och dufva’ och allt möjligt, ända tills en vacker dag Filip
växt upp till ’grefve’ och Malena till ’mamsell’.
Sedan sprungo de aldrig mera omkring så der, men
en noggrann iakttagare, som såg dem tillsammans, skulle
nog på rodnande kinder och glänsande ögon märkt, att
’dufvan’ var värre fast än någonsin. Men det var en
beskedlig ’hök’, grefve Filip, ty han begagnade aldrig sin
magt öfver mamsell Malenas hjerta, och sjelf visste hon
inte heller af den på länge.
Det är med den första kärleken som med nervfebern;
man kan gå och ha den i kroppen rätt länge utan att
veta derom. Icke visste Malena hvarför det alltid stack
till så besynnerligt i hjertat, när hon i hvardagsdrägt och
med en ost eller en mjölkbunke i handen gick öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
