Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då från Eden, liljebarmen.
Gråtande jag stal dig, blomma!
Ack, hvar skulle sen du trifvas,
Då en gång du saligt hvilat
På den ljufva liljesängen?
Regn har eljest dig ej felat.
Ur de moln, som kring mitt öga
Dystert sväfva, när det icke
Längre hennes skönhet skådar,
Ofta uti purpurkalken
Mina tårar sig utgjutit.
Hvad förkunnar mig din blekhet?
Ros, du bådar mörka öden.
När på himlen aftonrodnan
Skingras efter solens bortgång.
Det ett tecken är, att natten
Bryter in med allt sitt mörker.
Ros, du ock den sköna saknar,
Och du sörjer och du bleknar,
Derför att från dig hon skildes.
DerfÖr mera kär du blir mig,
Ty oss samma öde fattat.
Kom, du ljufva, till mitt hjerta!
(Det är ock en ros; det vissnar
Liksom du) på det J mågen
Begge ljufligt dö tillsamman.
Vitali*. Samlade Skrifter.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
