Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKT OC1I FÖRÄLDRAHEM 43
Dillills var det vanligen hon, som klädde mig om
morgnarna, och del skedde under samtal. Nu
kom en kvinna, som jag icke förut sett, och klädde
mig i svart. Hon teg därunder, och då hon band
på mig den hvita skjortkragen, som fälldes öfver
tröjan, kände jag hennes knogar tämligen hårdt
mot min hals. Hon var dock, som jag sedermera
rönte, en vänlig människa; men hvad jag då kände
var, att icke alla kvinnor äro lika ömma mol ett
hain som dess moder är.»*
Djupt lefde modersminnet kvar i Viktor
Rydbergs sinne. Då han en dag fått sin första
psalmbok — en prydlig med silfverspänne — och med
den begifvit sig till kyrkan, diktade hans fantasi
ur den gamle Lundströms otympliga träsnitt fram
en bel skönhetsvärld à la Fra Giovanni da Fiesole,
och bland de saliga, som ban skådade i andanom,
var det en bild som särskildt drog hans hjärta
till sig.
»Och där och där!
Jag ser det grant;
där vinkar en kär,
en väl bekant,
en härligt klar
och skär gestalt,
den döda, som var
en gång mitt allt.
Jag flyger att. hvila i hennes famn,
att sänka varm
till modersbarm
min längtans bäfvande lärkehamn.
* Bref från Gunnar (handskrift).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
