Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oupphörligt med hvarandra, vare sig gående eller
radande. Ensam med en fremling är Beduinen
visserligen mera tystlåten än pratsam, men det sker
der-fore att fremlingen ej fullkomligt är mäktig hans
ok-nespråk, känner och lefver ej i hans förhållanden,
har derfore föga ämnen att språka om. Men har han
blott någon af sin stam med sig, så har jag aldrig
hört honom hålla sin mun i 5 minuter, så länge han
är vaken. De 3 Beduinerna vi hade med oss voro
dessutom ibland de pratsammaste jag sett, ehuru en
af dem mådde illa af hufvudvärk och feber, som
fortfor under hela resan. Min Mdan shekh var väl också
munter, men tröttnade dock mot aftonen, liksom alla
stadsboer. Beduinerna sprungo omkring med sina
bössor jagande harar, hvilka finnas ymnigt i öknen,
såsom ock gazeller. Vår dagsmarsch varade 15|
timme, den längsta och starkaste jag hittills gjort, så
mycket mer påkostande som jag mådde ganska illa
under förra hälften af dagen.
Maj 21.
Vägen gick åtl öster, alltännu öfver samma
be-dröfliga öknekmdskap; dagsmarschen 14 timmar. Vid
solens nedgång hnnno vi fram till vattnet Sdei,
utgörande 6 eller flere brunnar i hård sandjord.
Vattnet var kallt och klart, men af en starkt bitter smak,
så att jag knappt kunde förtära det. Man sade mig
att det vanligen vore godt och rent, men emedan nu
inga Beduiner voro lägrade häromkring och vattnet
blifvit obegagnadt, åstadkom den smuts och fina
flygsand, som stormen fört ned i vattnet, en bitter smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
