Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Min ledsagare fann derfore rådligast att fardas
bland de längs Sheraas östra sluttning
nomadiserande Hoveitat, Reg aja och andra stammar, tills något
gynnande tillfälle skulle erbjuda sig att sträcka ut
öfver slätten. Så färdades vi från ena Arablägret till
det andra, gingo oftast ej mer än 3 å 4 timmar Qjn
dagen från ena stammen till den andra, och hvilade
öfver natten i deras tält, stundom äfven någon dag
ibland dem. Jag passerade för läkare och måste i
hvarje tält, der vi slogo oss ned, öppna mitt
resapo-tbek samt tillreda medicin, än ögonvatten, än
åtskilligt annat. Som medicinen blott är mitt fusk-yrke,
skämdes jag oftast att taga någon betalning derför,
så mycket mer som jag från början föga räknat på
betalning och dessutom tyckte det vara min
skyldighet att med något ersätta Arabernas frikostighet
mot oss; de togo nemligen gästfritt emot oss,
slag-tade får, trakterade oss med kaffe och den
utomordentligt förträffliga kamelmjölken. Men jag märkte
snart att denna min frikostighet väckte misstankar
hos dem; man begynte skrika om att jag ej liknade
de vaccinatörer, hvilka förut färdats bland dem, och
sade än att jag vore en förklädd Frang, än åter (då
man ej tyckte sig kunna misstänka min Islam) att
jag vore en af Ibrahim eller Abbas pasha utsänd
spion. Jag visade den största likgiltighet för deras
prat, lade mig vid sådana tillfällen vanligen midt
ibland dem, sof på mitt öra i deras tält, och lät min
ledsagare föra ut min sak; han försvarade mig också
med all värma, emedan hans eget anseende till stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
