Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligga begrafna i deras jord från kristendomens första
tider, men vaktades af troll, begynte man slutligen
öfvertyga sig om att faan var en bedragare. Detta
är dock ej att undra på, men väl det att han ännu
finnes här och fodes af det folk han bedragit, sedan
han förstört dess penningar. Den han mest bedragit
och låtit narra från sig 80 piaster, skänkte åt honom
en ’aba för att täcka hans trasor. Med anledning af
denna man, som gaf sig ut för Maghrabi ehuru
Negersvart, trodde man äfven att jag skulle vara en
dylik bedragare, hvarföre jag de första dagarne fick
utstå mången högst generande examen om min föregifna
studiitid i Azhar m. m. Snart lyckades jag dock
ofvertyga dem att jag ej var en af Maghrabins gelikar,
isynnerhet sedan jag fått rycka ut mer än ett hälft
dussin af folkets genom dadlar förderfvade tänder.
Nu förnyades åter det eviga tråket med alla slags
patienters mönstrande, och den ro för mig sjelf jag
efterlängtat, undgick mig äfven här. Hela dagen
vräkte sig i mitt lilla ram de lata Araberna, utsträckta
på magen, pratande och consulterande. Dock kände
jag nu bättre än förr konsten att skrämma bort mina
patienter, jag hade lärt mig Arabens vanliga fras:
”i morgon om Gud vilP, samt hvad ännu bättre var,
att aldrig gifva något utan penningar. Emellertid
undgick jag ej att nästan hela dagen plågas af mitt
sällskap och solens hetta; men om aftonen samlades
större delen af byns ynglingar ute på en sandslätt
och sjöngo en efter annan sin kasidah,
accompagne-rad af den enkla rebabah, hvilket var mig en rik er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
