Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta lof att emot sin vilja följa dess nycker; kamelen,
på hvars rygg han sitter, for honom hvart den
behagar, går ej den väg han önskar. Beduinen har
särdeles ömhet for alla djur, men isynnerhet for sin
kamel, så att man sällan ser honom nyttja käpp eller
slag mot den, utan han länkar den mest blott med
läten eller tecken. Men å andra sidan ser man
Beduinen aldrig smeka eller klappa sina ök, såsom hos
oss är vanligt, och dessa tyckas äfven ej förstå
sådant. Jag har någon gång klappat deras sediga
hästar och kameler på halsen, men djuren hafva ej väl
upptagit det, utan tvärt böjt undan sina halsar och
uppgifvit läten till tecken af o belåtenhet. Kamelen
är högst tålsam, men när den blir missnöjd och
börjar visa sin harm, bär den sig högst löjligt och
tå-pigt åt, bugtar sin korta svans, hoppar på sina långa
ben och höjer sin starka metallstämma i förfärligt
vrålande; dock biter den ej gerna, men dess bett
skall vara svårt, om ock ej dödande, såsom jag hört
föregifva8. Kamelen bölar öfverhufvud lätt, vid hvarje
halt man gör, ofta vid hvarje rörelse den ridande gör
på dess rygg; den vänder då sin långa hals åt sidan
med öppnadt gap, hotande att bita, men dermed är
ej allvare och man låtsar ej derom. Ungefär sådant
lynne har ock Araben, dess herre; äfven han hojtar
lätt och hotar, men har ej allvare dermed och man
behöfver ej göra något afseende derpå.
Sedan vi gått öfver den släta, hårda marken
omkring brunnen EUhakik, kommo vi åter på vdar och
sand. Vägen gick i långa krokar för att väja sand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
