Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan så att livar och en känner sina, lemna dessa
sedan utan vård medan de sjelfva nomadisera i
öknen, men komma om hösten, när dadlarne mogna,
for att skörda hvar och en sina träd. Efterhand
stannar en och annan qvar, bygger hus och utbyter sitt
förra nomadlif mot stadslifvet. Men när dadlarne
allena icke äro nog för den inflyttade Beduinens behof
och himmelens regn ej alla år är att lita på, gräfver
han sig en brunn, sår hvete och andra frukter, samt
vattnar dem med det mödosamt upphalade vattnet.
Sålunda uppstår småningom en liten stad i en dal,
som förut blott då och då besöktes af
kringströfvan-de öknesöner. För närvarande har man exempel på
en sålunda uppkommande öknestad i eVkdeh, en by
emellan bergen, ungefär 3 timmar från Hajil. Det
förvittrade, af solen svartbrända sandstensberg,
kal-ladt Samra Hajil, vid hvilket staden Hajil ligger,
förlorar sig i låga toppar och kullar mot söder, men
uppstiger i högre toppar mot NNV, närmande sig
det stora granitberget. Af dalen, der staden ligger,
var östligaste delen först odlad och bebodd, emedan
den är smalast och lägst, så att alla regnflöden
förnämligast samlades dit; men i samma mån de
inflyttades antal ökades och man lärt sig att mer lita på
brunnar samt egna händers arbete än på himlens
frikostighet, drog man sig mer och mer mot vester ut
på den stora slätten, der otaliga källådror gå ifrån
det ofvanom liggande granitberget, och der man
äf-ven kunde vara säkrare för de starka regnbäckar, som
hopträngda i den smala dälden tidtals bortsopade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
