Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten Beduinerna, som aldrig ge annat än goda
förhoppningar, försäkrade vara sötare än Nilens.
Detsamma hade man också försäkrat mig om brunnen
Sdei, der vi nu voro; då jag beslog dem med lögn,
menade de att vattnet i sig sjelft vore godt, men hade
blifvit bittert och saltigt derigenom att det länge stått
obegagnadt och i sig upptagit nerblåst smutsig sand.
Jag tror att det låg sanning i deras ord, ty vattnet
hade den renaste, klaraste färg och de sista
läder-såarne, som upphissades, medförde smakligare vatten
än de första. Men det var nu natt, den tid i östern
då man egentligen lefver upp till glädje och njutning
efter dagens försakelser; de friska, doftande vindarne
släckte den törst jag ej kunnat läska med öknens
vatten. Beduinernas hjertliga glam och outtömliga
förråd på poesi kom mig lätt att glömma den rikare
verldens kräsligheter, som hela dagen lekt i min håg,
och med innerlig tacksamhet prisade jag Herren som
fört mig hit; lugnare än ett barn sof jag min natt
igenom, obekymrad om mina följeslagares uppmaning
att slumra lätt och lyssna om någon öfverrnmpling
möjligen skulle hota oss. Följande dagen kommo vi
in i dalen Serhan. Det landskap vi hittills
genomvandrat ifrån SAero-bergen är den tröstlösaste,
sterilaste öken man kan se, nemligen hård bergsgrund
fullströdd med små splitter stenar, här och der sig
resande hvita kalkberg, samt marken glimmande i svart
och rödt; nästan inga spår till vegetation förekomma,
blott sällan någon liten öknefogel, hvilken (förvillad
och liksom uppskrämd af den toma ensligheten) hoppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
