Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flere tvåridna), som begaf sig ut på plundring till
Sheraru och Ravazim* område. De hollo just på att
frukostera i en liten dal, då vi från en höjd forst
varsnade dem. Ehuru ingalunda utan fruktan for detta
möte, fann jag dock stort nöje i att betrakta denna
trupp, som gaf en vacker anblick, fullkomligt olik
den af våra trakters militärer och stridsmän. Alla
hade sina långskjortor utbroderade med rödt i bröstet
och för tillfället rentvättade; för resans och hettans
skull hade de icke den vanliga svarta cabajen på sig.
Deras många olika vapen gjorde anblicken särdeles
varierad; ty deras långa spjut, bössor, pistoler,
sablar, stridsyxor och flere andra vapen, på hvilka jag
ej vet något namn, gaf truppen ett utseende, sådant
jag föreställer mig att en gammal medeltids
riddaretrupp hade. Knappt hade vi hunnit slutet af höjden,
vid hvilken de voro lägrade, innan två män på hvar
sitt kamelsto sprängde fram emot oss. Våra
följeslagare ropade emot dessa med hög röst: Shammar
ja Shammar; stående framför oss med spjuten stödda
mot marken frågade de: hvar äro Shammar? Vår
skydderska ’Aljah svarade: jag är Shammar fulan4
hint fulan, ehuru ni icke torden känna mig igen för
min hesa rösts skull (hon hade nemligen föregående
natten ådragit sig hosta och heshet); man igenkände
henne och emedan hon var kusin till de båda män*
nerna, försäkrade de att intet ondt skulle vederfaras
oss. Emellertid kom deu ena bland dem, vid namn
Farhan7 till mig bredvid kamelstoet, der jag bar min
*abajeh hopvikt på axeln. Jag var nemligen van att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
