Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säckar, skulle i morgon återvända till Kairo med
kaffelast; blott en ung gosse med två kameler, nästan
öf-verlastade med tunga hvete-säckar, skulle följa oss
för att fora hvetet hem till sin slägt. Min Bfeduin
hade också 2 kameler, nemligen det sto jag red och
en tvåårig kamel, på hvilken vi laggt blott föga
packning. Våra ök voro sålunda 4, alla lastade nästan
öfver sin förmåga och dessutom mycket medtagna af
hunger, så att nästan intet syntes till af deras
puckel. Vi begåfvo oss på väg blott några timmar före
solnedgången och huuno knappt kringgå den långt
uppskjutande Suez-viken, innan vi lägrade oss vid
första aftonskymningen i en låg öknedal, der rikligt
bränsle fanns till vårt kaffe och köttets kokande.
Kött är i allmänhet den mest omtyckta födan och
hvarje gång sådant bestås anses det för helg; så
mycket mera nu för min Beduin, som försäkrade sig icke
hafva smakat kött på 2 månader sedan han lemnade
sitt hem i öknen, ehuru han passerat slagthögtiden
( id aladhije) uti Kairo. Också var han outtömlig i
sitt lof öfver min frikostighet, under det han, sedan
köttet var slut, gnagade och sög på benen, rensande
dem så noga att knappast någon hund kunnat gnaga
dem fullständigare.
Med följande dagen den 12 december börjades för
mig den egentliga resan i öknen. Hittills hade
nemligen vårt i .Kairo bakade bröd räckt till och vägen
hade mera liknat en gata än en öken; likaså hade
vårt goda Nilvatten räckt till ända hit, men nu låg
framför oss Moses-källan med saltigt, bittert öknevatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
