Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med några stycken af det ypperliga köttet och
framsatte dem för mig i en trädskål. Jag inbjöd väl alla
närvarande att dela min knappa qvällsvard, men
artigheten förbjöd dem att antaga min bjudning, utan
de suto, till antalet kanske 12 personer, och följde
med begärliga ögon hvarje munsbit; detta generade
mig så, att jag åt knappt fjerdedelen af den
framsatta portionen, ehuru den hel och hållen knappt
varit tillräcklig att tillfredsställa min appetit. Hvad som,
oaktadt folkets välvilliga uppmaning att äta, blef
qvar, lemnade jag åt värden som åter utdelade det
bland de kringsittande. Dessa gjorde så fullkomligt
slut på allt, både kött, ben och senor, att platt intet
återstod att kasta åt hundarne. Derefter begynte åter
kaffe-tillredningen, hvartill jag gaf bönor, och
midnatten kom öfver oss innan vi slutat sista pannan.
En fremmande behöfver i öknen vara frikostig blott
med två artiklar, kaffe och tobak, samt under sjelfva
färden äfven med sin matsäck, för att förtjena
namnet karim, det högsta loford en man här kan få.
Den som slösar penningar på Beduinen bedrager sig
högeligen. Penningen har i allmänhet föga värde här,
ty guldet mättar ej den hungrige der intet torg och
inga bodar finnas. En ringa summa af några kopek
eller någon rubel gagnar här platt intet, ty man blir
ej mätt deraf såsom i en stad. Beduinen tar väl
emot ditt guld med begärlighet, isynnerhet om det
är en större summa, men han skrattar åt dig på
ryggen, längtar blott efter mera, och slösar aldrig på
dig något loford för gåfvan. Men om du ur din mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
