- Project Runeberg -  Georg August Wallins Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849. Dagbok och bref / Tredje bandet /
386

(1864-1866) [MARC] Author: Georg August Wallin With: Sven Gabriel Elmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ord jag tyckte mig i Herrens väldiga salar se monstren
till hela orientens arkitektur. Åfven här red jag forbi
dels Hebreiska, dels Grekiska inscriptioner i stenar
och bergväggar; men emedan min Beduin försäkrade
att alla Franger, som färdas här fram, afteckna dem
med sin penna, tyckte jag mig lugnt kunna fara förbi
dem. Följande dagen kommo vi in i dalen Ghazalek,
en emellan skyhöga granitberg liggande djup dal.
Granitbergens ryggar likna Göthiska kyrkors tak, nä*
stan inga väggar finnas på dem, de äro mörka och
allvarliga. Jag tyckte mig vandra i en forntida
flodbädd, men om flodens böljor bestått af vatten eller
eld, tyckte jag mig icke kunna bestämma; troligare
syntes mig att det sednare elementet svallat i den
väldiga bädden, ty dess stränder skimrade i hemska
färger, än eldrödt, än svafvelgult, än askgrått, och
en förfärlig förstörelse rådde der af kringslängda
hällar, än nedrullade till bottnet, än hejdade i midten af
sitt lopp, än hängande på en spets och lutande till
fall för första stöt. Vi gingo förbi flere enstaka
nomadiserande Beduin-familjer, ty det knappa betet hade
skingrat dem. Till natten lägrade vi oss i denna dal
under ett högt berg och hollo just på att koka kaffe,
då en fremmande man kom till oss helsande god
afton. Han hade ett röfvarelikt utseende, trasig och
uthungrad som han var, men jag märkte snart på
hans ödmjuka ord och uppförande att han, lik en
med svansen viftande hund, kom hit blott för att få
någon bit af vår qvällsvard. Dertill behöfdes i
sanning icke berättelsen att han och hans 60-åriga mar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:16:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wallinresa/3/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free