Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Vid ett Guldbröllop.
öig aftonen har sänkt. Det afsked, solen skickar,
Förklaras af ett mildt, ett rörande behag;
Det är, som läste man i hennes sista blickar
Ett stilla förebud utaf en bättre dag.
Allt saktare sig rör den sänkta tidens bölja;
Snart lägger hon sig tyst vfd evighetens strand,
Der de, som föregått, och de som skola följa,
När farten slutad är, församlas efterhand. #
Men dröjen hos oss qvar, att barn och vänner fägna
Med eder blick och röst, ännu en gyllne tid!
Vår kärlek och vår sång åt er vi hjertligt ägna,
O, lären oss igen ert hjertas fröjd och frid!
På denna väg, som oss är förelagd att vandra,
J goda! lären oss fullborda lifvets lopp
Med samma rena dygd, och följa se’n hvarandra
Till de odödliga med samma stilla hopp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
