Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sveriges finnmarker, af J. F. N. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut, hvadan hela stugan är grymmeligen nedsvärtad, och man kan
igenkänna en finne redan på lukten. I förmögna hus skuras
stundom nedre delen af väggen, där röken mindre verkar. Då man icke
kan koka i ugnen, erfordras ständigt en särskild köksstuga. Denna
kallas Kotta. Rökstugan sjelf benämnes af svenskarne merendels
Pörte (af finska ordet Pirtti). Den qvafva luften i pörtet uppfylles
sommartiden af milliarder flugor. Äfven på andra besvärliga
insekter är ingen brist. Som sofplats lärer väl en främling oftast
föredraga kottan.
Det nämnda byggnadssättet har dock äfven sina fördelar. Ett
finskt hushåll hade, för att tillmötesgå civilisationens fordringar,
ändrat inredningen af sin stuga på svenskt maner, men hördes följande
år klaga, att de under den förflutna vintern nära frusit ihjel. Hos
välmående finnar är stundom ena hälften af byggnaden inrättad på
svenskt (eller europeiskt) sätt; den andra hälften enligt förfäders
bruk.
Urskiljandet af folkets gamla gränser försvåras därigenom, att
man stundom med ett slags hån missfirmar hvarje något mera
aflägsen bostad för »finnby, finntorp». Så yttrade i södra Vermland
någon, som knotade öfver en storskräflare: »Han bor där borta
på ett finntorp, men här vill han vara N:o 1.» Grangärde i
Kopparbergs län är, som bekant, en stor kyrkoby, i nejden stundom
titulerad stad, vare sig på skämt eller i förväntan på hvad
framtiden kan föra i sitt sköte. Dit kom en dag en bokhållare från den
några kilometer aflägsna Löfsjö masugn och välkomnades då på gatan
af en bekant med utropet: »Hå! Äro nu finnarne i staden.» Man
får således ej taga efter bokstafven allt, hvad man i detta fall hör.
Norr om 60:e latitudsgraden talas ännu finska i åtskilliga
trakter, dock ingalunda öfverallt. Det är sannt, att de flesta fullvuxna
karlar kunna nödtorfteligen uttrycka sig på svenska, dock mödosamt
och med stark brytning. Om en ung bonde sades: »den mannen har
ända till sitt nittonde år varit finne»; det vill säga, han började då
först att lära sig svenska. En vallgosse talade svenska med mig,
men finska med sina getter. Mestadels förstå barnen samt till och
med fullvuxna qvinnor blott sitt modersmål. Dåvarande
kyrkoherden i Ny var en gång nödsakad att genom tolk förrätta brudvigsel.
Han klagade äfven, att några af nattvardsbarnen, t. ex. från byn
Viggen, hade 5 mils väg till prestgården, och, när de ändtligen kommo
fram dit, kunde de icke ett ord svenska.
Finnarnes bostäder förefalla stundom, som om de endast vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
