Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bilder från Hongkong, af Fr. Degenaer - 1. Klubbar, restauranger, teatrar, — med ett ord allt hvad kinesen kallar ”sing-song”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDEB FRÄN HONGKONG.
41
Vid flere bord finnas alla sorters syltade frukter. I hörnen på
salongen äro divaner för opiumrökare. Vid större middagar finnes
alltid en orkester, bestående af fioler, guitarrer, flöjter och trummor
af en egendomlig fason. Så komma sångerskorna, som äro klädda i
sina vackraste drägter, med håret i teapot-klMsel och kinder och
läppar färgade eldröda. Den ena efter den andra sjunger en visa,
och så beger hon sig till något annat ställe, der hon åter sjunger en
stump. Sångerskorna komma vanligtvis tillbaka till middagen, som
serveras kring kl. 10 på aftonen.
Bordet är någonting ganska kuriöst att se. Fruntimren sitta ej till
bords, utan äro placerade i en ring bakom herrarne. De äta
ingenting af middagen, men slå »samshoo» i herrarnes koppar och dricka
sjelfva en och annan kopp, hvaraf deras ansigten småningom antaga en
blåröd anstrykning. Bordet är öfversålladt med blommor, och
framför hvarje person stå en mängd små koppar och flere små tefat med
olika slags såser uti, söta, sura, starka och kryddade, ty all kinesisk
mat är aldrig hvarken saltad eller pepprad. Så har hvar och en en
liten tekanna af tenn, deruti vinet eller samshoon är. Samshoon är
ett slags bränvin af ris med smak af orange, ett styggt ting att dricka.
Kineserna äro mycket begärliga på denna dryck, och efter
hundradetals koppar äro de vanligen fullständigt berusade.
Bruket är att man proponerar att få dricka en kopp med en af
herrarne, än den ena, än den andra, och då skall man bjuda sin
kopp åt honom och dricka ur hans kopp. Så kommer maten in i en
stor spilkum, som sättes midt på bordet. Då säger värden: »Mine
herrar, huggen fast i den här». Alla taga på samma gång ett par
pinnar och föra dem ner i spilkummen. Det fordras verkligen mer talang
än man tror för att kunna få någonting med dessa pinnar. Om man
lyckats få fast en bit, doppar man den i något af de små såsfaten allt
efter tycke och smak. Sedan kommer en ny rätt (allting är skuret
i små bitar), och dermed går det till på samma sätt. Vid större
middagar serveras vanligen 25 till 30 olika rätter, den ena värre än den
andra. Soppan ätes med en porslinssked. När det skall vara riktigt
storartadt, består den af buljong med svalbo. Det är någonting, som jag
tror att ingen europé ännu har ansett för en sådan läckerhet som
kineserna sjelfva. Om man ej på förhand visste, att det var
svalbosoppa, skulle man ej kunna märka någon skilnad mellan den och annan
buljong. Den är orimligt dyr, och det påstås, att den har en viss
stimulerande effekt, som gör den så omtyckt.
Bland andra rätter serveras haj fenor, som i min smak äro det
mest vämjeliga man någonsin kan äta. De smaka ungefär som
rutten salt fisk. Sedan finnes »bicho de mar* eller trepang, som är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
