Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 ÅNGARE* 08CAK D1CKSOM8 JENI8EJ-FÄRD OCH ÖFYEBV1NTRING 1880—81.
grund på en större sandbank midt i sundet, hvilken ej finnes utsatt
på sjökortet. Jag försökte naturligtvis genast att föra ut varpankare
för att dymedelst hiva fartyget flott, hvilket dock misslyckades på
grund af det starka tidvattnet, som gick med omkring 4 knops fart.
Så snart tidvattnet något stillnade, utförde jag våra bogankar samt
började att ilandtaga kol för att dymedelst lätta fartyget. Efter två
dagars strängt ihållande arbete lyckades det oss att åter hiva fartyget
ut i flott vatten, utan att det genom grundstötningen erhållit den
ringaste skada. Kolen, som voro ilandförda, tog jag åter om bord,
hvar-efter resan fortsattes mot sundets vestra mynning. Under
seglingen i nämnda sund observerade jag på dess norra strand ett märke
upprest, hvarpå syntes en rysk flagga. Jag gick genast i land för
att efterse, hvilka nyheter här kunde finnas, och fann der en butelj
innehållande en skrifvelse från kaptenerna Dallman och Burmeister,
deri de berättade, att de. båda en månad tidigare varit der och liksom
jag stadda på resa till Jenisej, men att de vid sundets östra mynning
funnit hela hafvet belagdt med is och således måst vända om, samt
att de nu voro på väg emot Novaja Semljas norra udde, ämnade
kringsegla kap Mauritius och derifrån försöka uppnå Jenisejs
mynning. I samma butelj efterlemnade äfven jag en berättelse öfver min
resas gång.
Jag fortsatte derefter enligt mitt förut fattade beslut längs Novaja
Semljas vestkust emot Jogor-sundet, för att derifrån än en gång
försöka, om ej lyckan ville stå mig bi, så att jag till sist kunde uppnå
min bestämmelseort. Samtidigt hoppades jag att någonstädes under
vägen sammanträffa med skonaren Nordland, om hvilken jag förut
berättat, att den blifvit af herr Sibiriakoff förhyrd i Tromsö. Denna
innehade kol för min räkning. Genom den långa segling jag förut
gjort hade naturligtvis en stor del af mitt kolförråd blifvit förbrukadt,
hvarför det var högst nödvändigt att sammanträffa med skonaren för
erhållande af kol, om jag än en gång skulle försöka att gå in i
Kära-hafvet. Strax utanför vestra mynningen af Jugor-sundet
sammanträffade jag med Nordland, hvars kapten berättade mig, att han varit
inne i Kara-viken, men funnit is i sådan mängd, att han nödgats
återvända; tvänne gånger hade han försökt att segla öfver Kara-viken,
men båda gångerna måst återvända till en ankarplats, hvarest han
uppehållit sig en längre tid för att afbida förändringar i isförhållandena.
Men då isen alltjämt låg tätt sammanpackad, ville han nu öfvergifva
alla vidare försök och stod i begrepp att segla till Archangel, för att
derstädes enligt befraktarens order ilandtaga sin last. Emellertid
erhöll han nu order att i sällskap med oss återvända till Chabarova,
der vi ankrade på aftonen den 11 september.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
