Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om tschuktschernas hushållsväxter af F. R. Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invändas, att tschuktschen vid vinterns inbrott icke försett sig med
så mycket kött och späck, som han behöfver för den långa vintern,
utan beräknar att åtminstone någon gång under vintertiden kunna
anskaffa hvad som erfordras för den närmaste framtiden, och att
sålunda mängden af inhöstade vegetabilier icke får bedömas efter
mängden af det under hösten förvarade köttet och späcket. Men det bör
härvid märkas, att äfven en förökning och ersättning af växtförrådet
kan försiggå under vintertiden åtminstone på vissa ställen af kusten.
Ty det är icke blott landet, som förser tschuktschen med vegetabilier.
Äfven hafvet lemnar honom sådana i de stora algarter, som finnas
vid kusten. Att en insamling af sådana växter försiggick under
vintern hade vi många tillfallen att erfara. De vegetabilier, som
Koljutschin-boarne förde med sig och bortbytte till sina öster ut boende
stamförvandter, utgjorde just dylika under vintern insamlade alger,
hvilka förekommo i stor myckenhet vid stränderna af deras hemort,
men saknades längre mot öster.
Genom det regelbundna förtärandet af ämnen från växtriket i
större mängd och framförallt genom insamling af stora vinterförråd
af flere olika växtarter skiljer sig tschuktschen i så väsentlig grad
från andra polarfolk, att man skulle kunna känna sig frestad att häri
se ett bevis för, att tschuktschfolket icke under någon längre tid
bebott de dystra, kalla, torftiga nejderna vid Ishafvets strand, utan
temligen sent trängts hit från sydligare, lyckligare lottade trakter. Af
polarfolken torde invånarne i den arktiska amerikanska arkipelagen
vara de, som äro närmast likstälda med tschuktscherna i afseende på
de naturförhållanden, under hvilka de lefva. Parry, som i berättelsen
om sin andra resa lemnat en skildring af infödingarne på Melville-ön
och de kringliggande öarna, hvilken är ett mästerstycke i sitt slag
och utgör en prydnad för hans reseverk, uppger, att dessa visserligen
stundom äta åtskilliga vegetabilier, såsom syra, pilblad, odon och
roten af en art Potentilla, men anger tillika uttryckligen, att dessa
växtämnen icke kunna sägas utgöra någon del af deras regelbundna kost
(»but these can not be said to form a part of their regular diet»).
Vinterförråd af växter omtalar han icke. Om de eskimåer, med hvilka
J. Ross under sin andra resa var i beröring, anför han, att de skatta
innehållet i renens mage såsom en stor läckerhet, men han anser det
»scarcely possible for them to collect any eatable vegetables by their
own exertions». Beechey nämner på åtskilliga ställen i sin
reseskildring de vinterförråd, hvilka eskimåerna på Nordamerikas
nordvestkust samla, men talar härvid endast om animaliska ämnen. De
anrättningar, på hvilka han stundom bjöds af dessa vildar, innehöllo
bär och syra. J. Simpson lemnar i sin på två års iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
