Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 DEN Å1IEB1KAN8KA NORDPOLSEXPEDITIONEN ÜNDEB DE LONG 1879––1881.
på sjuklistan, och jag, som ständigt hade mina ögon förbundna,
kunde endast förrätta lättare arbete, hvarför Melville fick i uppdrag
att leda det arbetande partiet. Hvarje officer och man af
besättningen försågs med en sele, bestående af en bred rem af hampa,
hvil-ken lades öfver bröstet och ena skuldran och fastgjordes vid släden
på lämpligt sätt. När till slut order gafs att bryta upp, skyndade
alla genast och entusiastiskt att fatta dragrepen på l:sta kuttern;
Melville, Ambler, jag och två andra män placerade oss vid båda
sidorna af båten med selarne fästa vid tofterna, och så begynte vårt
arbete under förfärligt allvar. Snön var alnsdjup, vägen ytterst
svår och ojämn, och isen full af remnor. Våra fötter nedsjönko
utan motstånd i snön, hvilket snart uttröttade t. o. m. de bäste af
oss; då remnorna i isen icke voro allt för vida, drogo vi båtarne
öfver dem. Stundom måste vi forsla slädarna öfver oordnade massor
af is, som det skulle hafva fordrats en hel kår af ingeniörer att jämna.
Vi gingo emellertid ständigt, om än långsamt framåt. Vi nådde en
af de svarta flaggor, som islotsen Dunbar planterat, men då vi sågo,
att han hade planterat ännu en annan flagga längre bort i vår vägs
riktning, fortsatte vi vår vandring med l:sta kuttern för att hinna
fram äfven till denna. När detta mål var uppnådt, funno vi, att vi
voro halfannan eng. mil (= V# sv. mil) från utgångspunkten och att
det hade behöfts tre timmar för att tillryggalägga denna vägsträcka.
»Men vår entusiasm hade förledt oss att gå för långt. Det är
tydligt, att kaptenens mening varit, att vi skulle göra endast en kort
marsch första dagen; hans order hade antagligen blifvit missförstådd
af Dunbar, hvilkens enda önskan var, att vi skulle rycka fram så
långt som möjligt. Nu kom närmast i ordningen att återvända. På
återvägen funno vi, att isen varit i rörelse och att vår ursprungliga
väg helt och hållet brutits upp. Vi måste sålunda lemna vår släde
halfvägs mellan de två flaggorna och sedan skynda till de andres
bistånd. Vi funno snart, att lyckan varit oss särdeles bevågen vid
framskaffandet af den l:sta kuttern. Under vår frånvaro hade
nämligen kaptenen med ett särskildt parti och hundarne sökt att föra
åstad 2:dra kuttern och hvalbåten. Han hade fört hvalbåten öfver
en öppning i isen och fått släden skadad då han halade båten ut.
Släden no. 1, benämnd »Silvie», hade äfven blifvit skadad, liksom
ytterligare två andra. Isen var öfverallt i rörelse, och utsigterna
voro icke mycket uppmuntrande, då våra båtar och slädar voro
spridda här och der på vägen. Chipp hade fått order att rycka
framåt med sjuksläden under bistånd af Kiihne, Alexie och tre man.
Släden var tungt lastad, och arbetet var för strängt för förste
löjtnanten i hans svaga och sjukliga tillstånd; resultatet blef, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
