Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nådde han den redan af Johnston begagnade lägerplatsen vid 2,740 m.
höjd. Urskogen har här upphört och gifvit plats for en rik
gräsvegetation, ur hvilken här och hvar uppskjuta jättelika exemplar af en
egendomlig Senecio-art (2—3 m. höga), som efter sin upptäckare kallas
necio Johnstoni. Här rustade man sig för den egentliga bergsvandringen;
de åtta modigaste af de medföljande negrerna ikläddes europeiska
yllekostymer, och d. 9 juli på morgop bröt man upp mot den sadelformiga
insänkning, som skiljer bergets tvenne högsta toppar, Kibo och
Kima-wensi. Öfver vidsträckta lavafält gick det uppåt; vegetationen blef allt
sparsammare och äptog snart en helt och hållet grå färg; spåren af
bufflar och elefanter försvunno med de öfverBta buskarna, der ofvan sågos
blott spår af antilop och en klipphare. Vid 3,970 m. träffades de första
snöfläckarna, och det högre organiska lifvet representerades här endast
af en liten stensqvätta. Under natten sjönk termometern till — 5° C.
Blott tre negrer kunde nu förmås att gå vidare, och endast medförande
den mest oumbärliga packningen bestego de resande den vulkaniska
högslätt, från hvilken de båda ofvannämda topparna och ytterligare sex
mindre, likaledes slocknade vulkankäglor resa sig. Vid foten af Kibo,
på en plats omgifven af större snöfält (4,340 fi.), togs det andra
natt-qvarteret; minimitermometern visade om morgonen — 11. Härifrån
återsändes äfven de sista bärarna, och de båda europeerna anträdde
ensamma »vandringen, först öfver falt af frusen aska, sedan öfver
sammanhängande snösträckor. I början var vädret klart och det efterlängtade
målet, Kibos spets, fullt synligt, men efter några timmars klättrande
omhöljdes de båda vandrarna af en dimma, som slutligen insvepte allt
i en ogenomtränglig slöja, samtidigt med att termometern sjönk till —
3°. Snart började det också att snögloppa, och då uppstigandet blef allt
mera besvärligt, nödgades hr v. Eberstein stanna efter. Dr Meyer
fortsatte nu ensam, tills hans väg vid 5,450 m. höjd spärrades af en, såsom
det tycktes, 35—40 m. hög isvägg. Endast 250 m. skilde honom från
målet, och han tviflar ej att, om väderleksförhållandena blifva
gynsam-mare, han vid en förnyad bergbestigning detta år verkligen skall kunii^
nå sjelfva spetsen af »det högsta tyska berget» — Kilimandscharo ligga
nämligen inom de nyförvärfvade tyska besittningarna i Ost-Afrika.
stigandet gick lyckligt, och derefter uppehöll sig dr Meyer en längH
tid hos Dschagga-höfdingeD Mareale, der han sysselsatte sig med nat^f
vetenskapliga forskningar. Den högre delen af Dschagga-landet (fr^B
1,500—1,800 m.) anser Dr Meyer vara det enda område i det tropis^f
Ost-Afrika, som med framgång kan koloniseras af europeer. Tempei^B
turen är der angenäm, landet fruktbart och rikt vattnadt, och Dschag^f
folket tros komma att lemna särdeles användbara arbetare. Han förordar
för anläggandet af en tysk försöksstation på sluttningen af Kilimandscha^H
Fotografierna i Dr Meyers arbete är särdeles väl utförda och up^|
lysande. De framställa landskapsbilder, från palmskogarna vid bergetB
fot ända till de ödsliga snöfälten på dess hjessa, och lemna dessutom en^
följd af intressanta etnografiska bilder, så väl från de berget beboende
stammarna, som från Ost-Afrika i öfrigt. *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
