Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruket att^ begrafva de döda på höjderna, efter att förut ha utsatt
dem som byte fit roffoglarna, är alldeles detsamma, som omnämnes
i Zend-Avesta och som resande i det sjuttonde århundradet, bland
andra Chiron och Chardin, återfunnit hos Indiens parser, hvilka
faktiskt äro Ormuzd-lärans anhängare. Jag har under min resa besökt
dere af dessa begrafningsplatser och har derigenom fått tillfälle att
med egna ögon öfvertyga mig om deras fullkomliga likhet med
par-sernas itdakhme», som Chardin beskrifvit. Byggnader af sten,
fyrkantiga till formen och försedda med öppningar, genom hvilka luften
insläppes och som lemna tillträde åt roffoglarna, förvara liken af de
döda. På begge sidorna. om en lång, smal gång höja sig två eller
tre rader träbänkar, på hvilka liken än nedläggas i hela sin längd,
än placeras stödda mot väggen. Sedan några generationer
samlats till sina fader, hopsamlar man — för att lemna plats åt nya lik —
de gamlas ben och kastar dem i en gemensam graf. Denna plägsed
följes af chevsurerna. Af sjuttonde århundradets författare tillskrifves
densamma äfven parserna.
Hvad slutligen beträffar den föreställning, som pschaverna och
chevsurerna göra sig om paradiset och helvetet, så öfverensstämmer denna
helt och hållet med den, vi återfinna i Zend-Avesta. En bro, icke
bredaré än ett hårstrå och känd under benämningen »chinvat» — ett
uttryck, som också användes i Zend-Avesta — anses åtskilja helvetet
och paradiset. Endast de dygdiga ega förmåga att passera den och
vinna derigenom tillträde till de lycksaligas boningar. De, som under
sitt förgångna lif hafva gjort sig skyldiga till svårare synder, nedstörtas
deremot i helvetet.
De flerfaldiga analogier, jag här påvisat och hvilka jag mera
vidlyftigt omnämnt i en uti »English Arcbæologioal Review» nyligen
införd artikel, berättiga mig till att pästå, att chevsurernas och
pscha-vemas kultur ännu i våra dagar bär talrika spår af den odling,
•Zend-Avesta så tydligt tecknar. Häraf framgår, att vi ega fullt
skäl att från Zend-Avesta och särskildt från dess tro på »fravashis»
härleda ursprunget till den kult af förftidren, på hvilken pschaverna
och chevsurerna äfvensom osseterna fortfarande lemna ett slående
exempel.
De, som behagat följa mig vid de utredningar, jag ansett
nödvändiga för mitt ämne, skola, såsom jag hoppas, med mig erkänna,
att det etnografiska studiet af Kaukasus’ folk är egnadt att fylla en
väsentlig lucka i våra kunskaper, enär det för oss uppdagar en ny
verld af Ormuzddyrkare. Denna upptäckt är så mycket mer
tillfredsställande, som vi genom det fragmentariska skick, i hvilket Zend-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
