Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammankamslen den 14 december 1888.
Ordförande: riksantiqvarien H. Hildebrand.
Sedan styrelsens frän föregående sammankomst hvilande förslag
till ändring i stadgarnas §§ 13 och 14 blifvit & nyo föredraget, blef
detta förslag af sällskapet enhälligt godkändt.
Professor O. Montelius höll derefter ett föredrag om förbindelser
mellan Medelhafsländerna och mellersta Europa före Kristi tid.
Om man dömde efter den till oss komna klassiska literaturen, så
skolie man lätt knnna få den föreställningen, att någon sådan förbindelse
knappast existerat, ty med undantag af berättelsen om Pytheas’ resa till
Norden omkr. 300 år före Kr. hafva de gamla författarna före Cæsar så
gtylt som intet att berätta om Europa norr om Alperna. Att detta
oak-tadt en ganska liflig förbindelse existerat är otvifvelaktigt, och tack vare
fynden knnna vi nu uppvisa, icke blott hvilka vägar denna förbindelse
begagnat, utan äfven hvilka varor, genom densamma utbytts mellan
norden och södem. Såsom handelsvägar hade de stora floderna haft
den största betydelsen, ehuru man ej får tänka sig en handel bedrifven
på samma sätt som i våra dagar; säkerligen gingo varorna ur hand i ’
hand genom byte, och längre handelsresor förekommo mera sällan. De
produkter, som från mellersta Europa utfördes till Medelhafsländerna, voro
koppar, guld, tenn, salt, bemsten m. m. Från århundradena närmast
före Kr. finna vi i mellersta Europa ett förvånande stort antal arbeten
af etruskiskt ursprung, och dessa spridde sig ända upp till norden;
äf-ren de vid samma tid af de macedoniska konungarna präglade
guldmynten fingo hos de keltiska folken i mellersta Europa snart god kurs,
och blefvo af dem eftergjorda, så godt ske kunde. Går man tillbaka till
midten af det första förkristna årtusendet, så finner man äfven från den
tiden talrika minnen af en förbindelse mellan länderna på båda sidor om
Alperna. I detta afseende äro fynden vid Hallstatt af stor betydelse,
enär de, som härstamma från det österrikiska saltgrufvedistriktet,
innehålla en massa föremål, vittnande om ett mer eller mindre direkt
inflytande från Italien och äfven från Grekland. Bronskärl från denna tid
hafva letat sig väg från norra Italien ända till norra Tyskland och
Danmark, och äfven i Sverige har man funnit bevis på förbindelser med
södra Europa, daterande sig från den förra hälften af det första
årtusendet f. Kr. Tiden före år 1,000 saknar ej heller vittnesbörd om en
sådan förbindelse. I Schweiz har man funnit italienska bronsarbeten
hån denna tid, och att handeln redan då gått långt norr ut, se vi af
de italienska bronsvapen och de blåa glasperlor, som då spredos ända
opp till Östersjöns kust, och vissa ornamentsmotiv, som vandrade dit från
det södra Europa. Att förbindelsen varit äfven af andlig art
framgår af den ändring i begrafningssättet, som i denna aflägsna tid ungefar
samtidigt vann insteg i norra Europas länder, och som icke kan
tillskrif-vas något annat än ett utifrån kommet inflytande. Det var
fen, som då aflöste det forna begrafningssättet. Äfven stenålderns sista
århundraden, d. v. s. början af det andra årtusendet, sakna ej alla
antydningar om en förbindelse af det här ifrågavarande slaget. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
