Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ben. Att man vid s&dana tillfällen får en ovanlfg energi och
dubbla krafter kan jag försäkra.
På eftermiddagen ankommo vi till Natuatuakoko. Här hvilade
jag för fulla trenne dagar i den engelska magistratspersonens bostad.
Han var för tillfallet ute på tjensteresa. men då han hört, att jag var
på väg, hade han lemnat bref för mig att ta hans bostad i besittning.
Hans infödde medhjelpare hade fått order att låta mig få allt hvad
jag behöfde. Mina bärare njöto i fulla drag af dessa trenne dagars
hvila, och jag såg dem sluka jams och taro dagarna i ända.
Den inföding jag fått till min disposition var en Fijiman af hög
rang och temligen bildad. Han var äfven litet berest, hade varit i
Australien och Indien. Hans namn var Ratu Efdeli. Dagen efter
min ankomst tog han mig ut för att bese några grottor vid en by i
närheten, och jag är glad att jag gick i trots af mina värkande fötter.
En hop infödingar följde med, och vid ingången till grottan tände1 de
alla hvar sitt bambubloss för att lysa oss i det mörka inre. Vi
vandrade genom långa gallerier ned i trånga passager, der vi stundom
måste krypa fram på händer och fötter, kommo åter ut i stora,
kapell-lika grottor, och genom ’sammanbindande gångar vandrade vi upp
och ned i flera våningar, åtminstone under en hel timmes tid. Här
och der möttes vi af en svärm läderlappar, som blifvit uppskrämda
ur sina gömslen och nu flydde från sina mörka boningar. Det matta
ljuset från facklorna spred en spöklik färg öfver de svartes nakna
kroppar och belyste endast de närmaste partierna, hvilkas konturer
dunkelt aftecknade sig, men lemnade det aflägsna inre i ett mystiskt
dunkel. Mångfaldigt eko återgaf våra röster. Det berg, hvaruti dessa
grottor befinna sig, består af lös kalksten och här och der endast af
lera, hvilket gör det oförklarligt för mig, huru hvalfven kunna
uppbära sig sjelfva. Vi kommo ut ur berget genom en annan öppning,
men helt nära den, hvarigenom vi intågat.
På morgonen tredje dagen efter min ankomst till Natuatuakoko
vandrade vi i väg till vår distinationsort, som var Baflodens mynning
på norra kusten af Ön. De berg och åsar vi passerade, liksom landet
i sin helhet mellan dessa två platser, voro mycket intresselösa;
landskapet var sterilt, och vandringen blef enformig. I Bukoya, en by der
vi tillbragte första natten, gick jag tidigt till sängs, eller mera exakt
till min »matta». Jag hörde emellertid följande morgon, att de
gamle hade velat traktera mig med ett yangonagille, men som jag
8of, hade mina bärare gått för att representera mig — och detta
måtte de ha gjort grundligt. Esala, eller som jag kallade honom,
»the missionary», hade tydligen hvad vi kalla »kopparslagare» och
omtalade för mig i förtroende, att han aldiig mer skulle dricka yangona,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
