Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Invid Ndianflodens vattenfall höjer sig den klippiga venstra strån-
•
den brant upp till en höjd af 30 meter Öfver vattenytan, och oppe på
denna höjd ligger faktoriet. Där bakom höjer sig landet sakta och är
nästan alldeles jämnt till en längd af 3 kilometer, hvarefter en 20
meter hög och mycket brant backe vidtager. De få och små bäckar, som
träffas på denna sträcka, rinna alla åt vester till Ndian. Ofvan backen
blir landet åter jämnt, och 2,5 km. längre fram passerade vi en ström,
Mundemba, rinnande åt S609V. Då vi öfvergingo denna ström,
försvann plötsligt Favemannen i skogen, och det var oss omöjligt att få
fatt på honom. Han hade rymt för att slippa visa oss vägen, ehuru
jag före afmarschen från faktoriet hestämdt försäkrat honom, att han
skulle blifva straffad, om han visade oss orätt väg eller rymde.
Troligen hade lian ej trott mycket på möjligheten för mig att sätta denna
hotelse i verket, men som det för kommande resor var af stor vikt
att dylika trolösa rymningar förebyggdes, styrde jag om att han redan
få dagar därefter greps och straffades. Med kännedom om att ingen
af mitt folk återvändt och alldeles icke rädd att blifva förrådd af sina
landsmän infann han sig helt djärft vid faktoriet i sällskap med en
mängd andra Favemän för att handla, men blef genast, till sin och
deras stora förvåning, fasttagen. Jag hade första marschdagen tagit
nattqvarter i Matamani och af höfdingen fått ett par höns, men i st.
f. kontant betalning gifvit honom en anvisning på faktoriet. Då han
ett par dagar senare gick ned dit och fick sin betalning mot
anvisningen, hade han samtidigt, sig själf ovetande, medfört underrättelsen
om vägvisarens rymning och order om dennes bestraffning.
Då vi, såsom ofvan nämnts, blifvit af vägvisaren öfvergifna midt i
urskogen, vågade jag ej begifva mig in på en för oss okänd väg, som
tillika var mycket lång och dåligt röjd, utan beslöt att i stället följa
den af Kalla redan kända vägen till Matamani. Om en stund kommo
vi till en liten gräsbevuxen slätt, öfver hvilken tvenne rader
kokospalmer höjde sig. Byn Mundemba hade förr legat på denna plats,
men sades hafva öfvergifvits därför, att de talrika elefanterna i trakten
härjade planteringarna, så att folket höll på att svälta ihjäl. Byn
hade flyttats till en 4 km. längre fram belägen bergås. På andra
sidan om ‘den af endast 15 hus bestående byn låg en djup och trång dal
eller ravin, i hvilken byn hade sina plantager. I trakter, där elefanter
äro talrika, lägga invånarne alltid sina odlingar i dylika
svårtillgängliga dalar, emedan de få passerbara ställen, som leda dit, äro lätta
att bevaka. Sedan vi klättrat ned i denna dal, kommo vi snart till
en ännu större och djupare, på hvars botten strömmen Moliva brusade
fram mot vester för att förena sig med Ndian. Vi hade hittills färdats
i NO-lig riktning, men här delade sig vägen; en väg gick rakt åt norr till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
