Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion hvarmed man pä Hannover-mÖtet medgifver, att de sista stöden
ryckts undan den tyska oppositionen mot de skandinaviska
arkeologernas s. k. »treperiodssystem», är redan vidrörd. Segern kan
visser-ligen synas nfigot dyrköpt, då man erinrar sig, att den egentligen
vunnits på bekostnad af prioritetsratten, i det man redan för länge
sedan, då den egentliga kampen stod, från tysk sida framdrog några
bortglömda antydningar bos tyska forskare, gående i samma riktning
som det epokgörande uppslaget i Danmark och bvilka skulle vara af
något äldre datum än detta. Men i denna fråga torde numera ingen
vilja tvista. Hufvudsaken är, att enhet i uppfattning ocb forsknings
metod blifvit vunnen, ocb framtiden bör i rikt mått få skörda frukterna
af denna vetenskapliga uppgörelse.
Den andra företeelsen, som i viss mån kan betraktas såsom
karakteristisk för den strömriktning, hvilken den nuvarande tyska
somatiska antropologien tyckes följa, är den ifver, hvarmed man, så ofta
tillfälle gifves, framhåller frånvaron af eller åtminstone söker förringa
betydelsen af alla pitekoida drag hos menniskan, äfven bos de lägst
stående menniskotyperna. Man skulle nästan kunna tro, att den nyare
forskningen i detta afseende endast vunnit negativa resultat. Ännu
skarpare framträdde denna tendens vid den närmast föregående
kongressen i Ulm (1892), där ett så kraftigt angrepp gjordes mot den af
QuatrefageB uppställda s. k. Cannstatt- rasen och den dit räknade
Ne-andertbal-menniskan, att hufvudtalaren i ämnet, obermedicinalrath v.
Hölder kunde uttala, »att Cannstattrasen enligt hans åsikt vore en
fantasiskapelse i kanske lika hög grad, som de vackra tankar, som trängt
till offentligheten rörande Neanderthal-fyndet», och Oscar Fraas tillade,
att man nu kunde »hoppas att Canstatt-rasen aldrig mera skulle
uppstå för att oroa andarna». Och dödsdomen öfver de båda fyndens
betydelse för antropologien underskrefs af Virchow. — Det må vara
både, att de omständigheter under hvilka såväl Cannstatt- som
Nean-derthal-skallarna anträffats, äro otillräckligt kända och kanske t. o. m.
i någon mån dubiösa och att vidare de båda skallarna äro i hög grad
ofullständiga, frågan om en fossil ras i Europa af Neanderthal-skallens
typ står eller faller dock icke med de nämnda kraniefragmenten
ensamt. Tillräckligt många andra fynd äro kända från snart sagdt alla
europeiska land, hvilka peka åt samma håll, och bland dem intager
det 1886 gjorda fyndet vid Spy i Belgien det förnämsta rummet, såväl
genom de noggrannt undersökta fyndförhållandena, som genom den
relativa fullständigheten af skeletten. Egendomligt är emellertid, att
alltsedan kongressen i Nurnberg 1887, då Schaaffhausen redogjorde för
det då nya Spy-fyndet, har det aldrig med ett ord omnämnts vid de
senare tyska antropolog-kongresserna, oaktadt frågan om pitekoida ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
