Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Angående dessa arters utbredning säger lektor H. W. Arnell, som
bearbetat de moss-samlingar, som hemförts från Kung Karls land af 1898 års
svenska expedition, i bref till mig: »De tre förstnämnda arterna äro cirkumpolära,
såsom funna i Nord-Sibirien, t. ex. vid Jenisseis mynning, på Spetsbergen och
Grönland, och hänvisa tydligt på, att mossorna kommit från något ställe i
arktiska regionen; A. stellatum är ock allmän i denna region liksom diverse
och Dicranum-siTteT. Alla de nämnda mossorna finnas på Kung Karls ö.» A.
revolvern och Pohlia commutata äro enligt Arnell i de arktiska trakterna allmänna
mossor; bestämningen af dessa båda är möjligen icke fullt säker. Kandidat
Hes-selman liar dessutom beträffande de ofvannämnda mossornas förekomst på Kung
Karls land meddelat mig följande upplysningar. Polytrichum alpinum växte spridd
på sandstranden (flygsanden) af Svenska förlandet, som
var vanlig, växte ofta tillsamman med arter på fuktiga lokaler,
äfven icke långt ifrån stranden, Pohlia commutata växte på Kung Karls ö och
Svenska Förlandet tillsamman med andra mossor.
Lektor Arnell är af den åsikten, att mossbitarna legat bland
driftprodukterna i strandskvalpet och blifvit insköljda i bojen. Denna åsikt är säkerligen
riktig, ty äfven i arktiska trakter utgöra mossfragment en del af de ämnen, som
vågorna uppkasta på hafsstränderna. Så t. ex. anträffade kand. Hessblman bland
driftgodset vid Sydhamnen på Beeren Eiland talrika mossor, som antagligen förts
ut i hafvet af vinden, bäckarna och fåglarna. Som alla ofvannämnda
mossor äro cirkumpolära, kan man af deras förekomst i bojen dess
värre ej draga några slutsatser angående läget af den strand, där
de hamnat i bojen. Emellertid finnes intet som hindrar, att denna strand
kunnat utgöra en del af Kung Karls land.
Florideer.
Alger.
1. Polysiphonia arctica J. G. A o.
Ett tämligen stort exemplar och talrika smärre fragment, samtliga sterila;
celler fullproppade med stärkelse. Arten förekommer 1 i alla delar af Ishafvet
(med undantag af det amerikanska?). Vid Spetsbergens kuster är den enligt
Kjell-man * * den allmännaste florideen, såväl med hänsyn till individantalet som dess
utbredning. Af 1898 års svenska polarexpedition upptogs den med skrapa från
ett djup af 8 famnar från kusten af Svenska förlandet d. 5 augusti. Som arten
nästan alltid är steril både vid Spetsbergens och Grönlands kuster, kan man ej
draga några slutsatser af de i bojen funna fragmenternas sterilitet. Ej häller äro
dessa fragment tillräckligt fullständiga för att af de yngre delarnas utseende säkert
kunna afgöra, om de tillhört vår- eller höstexemplar; sommarexemplar synas de
ej vara.
2. Delesseria sinuoaa (Good. & Woods.) Lamoub.
Ett helt litet stycke, som sannolikt är ett fragment af denna art. Arten är
en af polarhafvets vanligaste alger och har en vidsträckt utbredning inom den
1 Utbredningen af denna och de följande algerna (med undantag af
diatoma-ceerna) är angifven efter F. R. Kjellman, Norra Ishafvets algflora. Vega-Expedit.
ve-tenskapl. iakttag. Bd 3, (1883) och L. K. Rosenvinoe, Grönlands Havalger, Meddel,
om Grönland, III (1893).
* Om Spetsbergens marina, klorofyllförande Thallophyter, I, Bih. t. K. Sv. Vet.
Akad. Handl. Bd 3 (1875), sid. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
