Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— enligt domarens förmenande — kyrkosak och kunde
såsom sådan icke vid tinget till prövning upptagas, utan
remitterades målet i detta stycke till Offergillet i Uppsala.
Aven Gillet var snart färdigt med sitt utslag. Den
drakoniska domen blev, att gudinnan från den dagen icke
längre skulle låta sitt ymnighetshorn flöda över norra
Ölands marker. Där fälten förut böljade av vete, råg och
korn, skulle dädanefter ej synas annat än kalksten, gråhallar
och stenflisor. När andra bärgade ymniga skördar, skulle
mannarna i norr sitta lutade över sina hårda hällar och
mejsla dem till gravstenar och golvflisor. De skulle
nogsamt få känna, vad det vore att ha fått Frigga till ovän.
Med svett och möda skulle de och deras barn hämta brödet
ur den hårda hällen.
”Utur stenåsar I brödskivor skolen skära.
Ej annat vistehus skall er härefter nära.”
— ”Ni skulle ha sett Refanut!
— Vad är det för slag, Refanut? — Berätta oss om det,
Brass-Matte!
— Refanut är ett trollskepp, vars make ej finns i vida
världen.” —
Det är Zacharias Topelius, som lägger orden i munnen på
gamle Brass-Matte — matros på skeppet ”Hoppet” — som
med frejdigt mod och gott humör berättar historien om det
största fartyg som flutit på vågorna.
Hundra år ha snart förflutit, sedan den store skalden
gav sagoböckerna ”Läsning för barn” åt de unga på ömse
sidor om Bottenhavet, dessa odödliga sagor, den svenska
litteraturens klassiska verk i sitt slag, som gått i arv från
släkte till släkte, satt tusende hjärtan i brand och kommit
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
