Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vräkt upp under åratal. Tillsamman med :raset av
kalkstensgrus från den vittrande klippans kanter har med tiden
bildats en den yppersta jordmån för allehanda härliga
blomster, träd och böljande säd. Häruppe och därnere!
Det är, som om man befunne sig på en punkt, där
torftigheten och burgenheten utan förmedlande övergång flöte in
i varandra. ”Häroppe på hårda fjärilsryggen går endast
får och kor och småhästar, här bor bara vipor och
brockfågel, och inga andra byggnader finns här än väderkvarnar
och några fattiga stenskjul, där vi herdar kryper in. Men
nere på stranden ligger stora bondbyar och kyrkor och
prästgårdar och fisklägen och en hel stad.”
Den unge herden, som alltmera ryckts med av den
gamles fantasier, undrar, varåt denne egentligen syftar.
”Jo, det är bara detta, som jag ville veta”, svarar han,
men så lågmält att det nästan kommer som en viskning,
”bara detta ville jag veta: om bönderna, som bor i de
kringbyggda gårdarna nere under landborgarna, eller fiskarena,
som tar upp strömmingen ur havet, eller köpmännen i
Borgholm, eller badgästerna, som far hit var sommar, eller de
resande, som vandrar omkring i Borgholms slottsruin, eller
jägarna, som om hösten kommer hit och jagar rapphöns,
”eller målarna, som sitter här på alvaret och målar av fåren
och väderkvarnarna — jag skulle vilja veta om någon av
dem förstår, att den här ön har varit en fjäril, som har
flugit omkring med stora, blänkande vingar.”
Den unge har visserligen icke långt från landet rott, men
yngre är han i alla fall icke, än att också han någon gång
grubblat på gåtan, när han i solnedgången suttit ensam på
åsen med ögat och örat öppet för allt underbart
runtomkring.;
”Åja”, säger han, ”nog borde det ha gått opp för någon
av dem, som har suttit en kväll på kanten av landborgen
och hört näktergalarna slå i lövängen under dem och sett
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
