Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I helgedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
salighet. Det var så grant och så blommigt
härinne, och så varmt som nu hade hon aldrig tyckt
det vara. Hon hade säkert förkylt sig förut när hon
stått ensam härinne mitt i all härligheten och
beundrat den stora spegeln. Tänk om mor vetat så
länge hon var härinne då! Tänk om det varit så
varmt härinne då som nu. Nu var ju alldeles hett —
men mor ville inte öppna dörren fast Ann-Mari bad.
— Lilla barn, du har feber, därför tycker du det är
så varmt, sade hon.
Och Ann-Mari låg och flämtade och såg på hur
mor torkade och putsade härinne, allting skulle vara
så rent. Och vad själva bädden var noga bäddad
och vad grant solen lyste från fönstret och vad
lakanen voro snövita och vad örngottets spetsar voro
fina och dyrbara.
Så fint hade Ann-Mari aldrig legat förr.
Fadern kom in. — Ja, nu är väl här ganska i
ordning, sade han.
— Ja, vars, nu tycker jag vi kan ta emot honom.
Han blir väl inte inne så värst länge heller.
När doktorn kom låg hon där med glödande
kinder som en blodröd vallmo mitt i sänglinnenas
snö. De hade satt på henne ett vitt, rent linne
med hålsöm och spetsar kring halsen. Det var så
fint och hon var så vacker, om hon ej varit så sjuk.
Doktorn såg sig med välbehag och beundran
omkring, han såg särskilt på den öppna ventilen och
han nickade. Rummets luft var så lagom torr, så
lätt och varm och allting så rent. Ännu en gång
såg han sig om och nickade innan han satte sig vid
bordet och skrev receptet. Sedan klappade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
