Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I helgedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Ann-Mari på kinden och sade åt henne att skynda
sig bli frisk, och Ann-Mari var så röd förut så att
det syntes inte om hon rodnade.
Sedan doktorn farit sin väg hjälptes far och mor
åt att bära ut henne i hennes säng i köket igen.
Ann-Mari var inte ledsen för det, hon förstod att
detta var rätt därför att far och mor begrepo allting
bättre. Och så somnade hon in och sov länge, ända
tills det var mörkt och lampan var tänd och Elisa
och Selli kommo in och klädde av sig och lade sig
bredvid henne. Sedan de somnat låg hon vaken
länge, ända till bortåt midnatt, och hon vred sig
oroligt av och an, men ingen vaknade och ingen
hörde henne. Till slut ropade hon svagt:
— Mamma!
— Ja, lilla Ann-Mari! Modern sprang upp och
kände på hennes händer och panna och bröst. Hur
är det med dig nu?
— Mamma, hur snart kommer medicinen?
— I morgon, i morgon, lilla barn! Är du väldigt
het! Så där, försök ha täcket på henne, barn!
Hon ruskade på Elisa och Selli som sågo upp
yrvakna. Mor, får jag inte ligga ytterst? kved
Ann-Mari.
— Åh, jag är rädd dom drar av däj täcket.
Försök ligga riktigt stilla nu barn, så där! Du blir bättre
bara medicin kommer.
Mor gick bort och lade sig suckande.
Ann-Mari tycktes också slumra till. Hon sträckte
sig ett tag ovanligt stel under sömnen. Sedan
kastade hon upp armarna över huvudet och sänkte dem
åter, En stund därefter drog hon två djupa andetag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
