Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I helgedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
och med den lilla munnen vidöppen sträckte hon
halsen stel och skälvde till. Det var en liten kort
skälvning som av fågelkropp och sedan slutade hon
att flämta.
på
På morgonen grät mor och snyftade och syskonen
gräto. Hela huset var i ett sorgset uppror och
grannarna sprungo också där titt och tätt. Men trots
sorgen hade mor nog förstånd att gå in i det inre
rummet och öppna alla fönsterna. Det måste kylas
ut ordentligt och sedan fick fönstret stå öppet så att
det höll sig kallt.
Sängen stod ännu bäddad, men mor vek snyftande
ihop lakanen på ett särskilt sätt, tog bort dem och
tog fram andra, litet grövre, men mycket rena.
Sedan gick hon ut, kom in igen med ett sofflock som
hon lade på två stolar och lindade de grova lakanen
om det. Och så kom far in med Ann-Mari i
helgedomen ännu en gång, och lade hennes ännu varma
kropp på det omhöljda sofflocket. När han täckt
över henne med ett skynke måste han gå ut och
se vem som kom. Det var en skjutsbonde i
storstövlar och päls som satt kvar i släden och som
ropat så att det hörts in. Mannen gick ut emot
honom och såg hur han höll någonting rakt ut i
luften med sin raggvantsklädda hand, ett litet paket
med grönt papper om. Han sträckte otåligt på
handen och ropade buttert genom sitt isiga skägg:
— Här har du medicin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
