Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
mot himmelen med ölhalvan för munnen och så hur
han med en karlaktig grimas lagt in en jättepris ur
nysilversnusdosan, så att underläppen liknade en
stinnstoppad ficka.
Och när nu mannen tagit ut sin rätt av livets
härligheter, skulle också barnet ha sitt. Man ställdd
upp sig i en rad och det gällde vem som kunde
först slå sönder en isolator på telegrafledningen med
flaskan. Då vart Lasse efter — Torstens flaska
knäckte två på en gång, så att glas och porslin yrde
likt isbark i soldiset.
— Nu fick dom jäklarna ifall dom höll på å
tilefonera, sade Lasse belåtet. Gänget gav sig i väg —
det gällde att få nånting att röka. Man skulle
försöka hos Olssons i Hattriset. Och nu begrep
Torsten varför man måste starta från bruket två timmar
innan läsningen började, fast det bara var tre
kilometer att gå. Han fann också ut att allesammans
använde snus, men ingen mer än Lasse öppet —
de övriga smusslade sig fram. Men nu hade ingen
några pengar mer, nu voro goda råd dyra.
IV.
Handlanden Olsson i Hattriset var en lång, grovt
växt gubbe på sjuttio år med blomstrande röda,
runda kinder, ett väldigt skägg och ett blårandigt
köksförkläde som tydde nästan runt om kroppen.
Han var ordförande i waldenströmska
missionsföreningen och någorlunda bottenförmögen. I femtio
år hade han stått i sin butik och vägt snus och sill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
