Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anar
ifall han någonsin befattar sig med läsnin-
gen af dessa tarfliga teckningar, — "rän-
tan på futtiga fem tusen riksdaler?"
Vi svara: "All denna förändring åstad-
kommen af någonting så mycket, som ett
ädelt menniskohjerta."
”Ja — Håken vet hvad jag tänkte på,
söm gick och klämde så länge, innan jag sjelf
kunde kuckla ihop min egen lycka!” —
utropade Ripa, då han steg upp från qvälls-
bordet, dit han blifvit ryckt med våld af tre
par små, men starka och knubbiga armar:
Birger, Gerda och Signe. — ”Men si, in-
gen menniska vet sitt eget bästa”.
Dock hvilken tecknare i verlden kan återge
det uttryck af utomordentlig öfveraskning
och ännu utomordentligare fröjd, som må-
lade sig i Ripas ansigte, då fru Aurora, —
hon, lilla fröken Rora sjelf — gudsengeln,
som räddat honom från dryckenskapens
svafvelströmmar, då hon steg fram till ”me-
känikusken”, der han satt vid eldbrasan,
omhvärfd och kringklappad af samtliga bar-
nen, med ett glas varmt vatten från thé-
kannan på en bricka, en sockerskål af glas
derbredvid och så — ytterligare der bredvid
en liten, liten karafin med rom.
Ripa sade aldrig ett ord, han bara stir-
fade ömsom på karaffen och ömsom på
fru Aurora. — Slutligen steg han upp med
en fart, så att han höll på att stjelpa hela
brickan öfverända, tog proppen ur karafi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
