Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 140 —
dre tafatta afskedsheisningar åt Birger och
Gerda — ty: Signe höll sin mor sällskap.
"Ber så mycke om min vördnad" — sade
jungfrun från de bättre husen.
"Man rår inte för sitt sällskap, när man
är till sjös i samma båt" — halfhviskade
symamsellen.
"Inte ondt har jag menat” — försäkrade
lutfiskmadamen.
"Om jag anat ett fnyk af käringens äreade,
hade jag väl aldrig satt i land här på ku-
sten” — bedyrade vaktmästaren.
Skomakaren och hans långa fru, generade
af sin medbrottslighet, sade ingenting, utan
bara bockade sig och nego.
Och Birger sade lika litet; han hade af
sin mors bönfallande blickar hejdats från
att låta sin vredes åska bryta lös, men in-
om sig tackade han Ripa för de mustiga
sanningarne, på samma gåpg han kände ett
törnestygn — tanken på sitt armod, sin oför-
måga att kunna erbjuda den älskade mo-
dren ett sorgfritt eget hem, ostördt af obil-
dåde grannar, som genom sin råhet ofta
jaga all poesi från hvardagslifvet.
Ripa följde segelsällskapet till grinden
och hänvisade vaktmästaren till det ställe
på stranden, der han fastgjort segelbåten
på djupare vatten. Gubben hade en träd-
gårdsskyffel i handen, och i sista ögon-
blicket afnarrade honom hans förbittring
ännu en ohöfiighet mot husvärdinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
