Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 481 —
”Ska’ jag bära mutter Juhnke ombord på
den här skytfeln? Den är bra avt ha för sa-
ker, som man inte vill ta i."
"Han tar lifvet af mej, den gemena kar-
len”, -— hväste gumman — "men säjer han
mej ett enda glåpord i Stockholm, så tar
jag vittnen på’et och stämmer honom för
högvördiga polisen. Och en sådan ska man
dras med hela vintern! Avt jag inte kom
hit i rättan tid och hade med mig också
hans kontrakt, så hade jag haft husfred i
vinter för både förnämiteter och råbasin-
gar. — Men di ska få veta af, att jag lef-
ver, det: vill jag lofva.”
"Topp, mutter Juhnke, hon vill ha evig
ofrid då! Topp! Hon känner inte gubben
Ripa på afvigsidan.”
Och puttrande öfver Jubnkans otacksam-
het och ohöflighet återvände den gamle
låugsamt till Jägmästarstugan, medan ”se-
gelsällskapet” atlägsnade sig med en gyn
nande bris. — Men vi, som känna meka-
nikusken endast från hans fromma, god-
modiga och älskeliga sida, låtom oss nägra
ögonblick betrukta hans "afvigsida”.
Gubben Ripa, med all sin vekhet och sitt
barnsliga hjertelag, hade en riktig afsky
för allt, som var lumpet eller smutsigt till
karaktären. Visserligen hade han då och
då hos sin husvärdiona uppmärksammat en
stor benägenhet att hälla på sitt och se till
godo sina fördelar, men dels: hade gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
