Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då alt manar till lif och arbete, hade det varit
mig tungt att lämna denna vackra jord. — Blott
en sak oroade honom. Han ville veta, huru svaret
på hans sista anhållan komme att utfalla.
Omsider anlände där en dag ett bref från hans
ombud i Helsingfors: hans anhållan hade beviljats.
Nu var den gamle lugnad, men när lugnet kom
öfver honom, såg det ut, som om den spänstighet r
den energi som hållit hans lifslåga uppe hade
slappnat. Hans krafter aftogo plötsligt. Hanna
blef nu förskräkt och sände bud efter hans
ungdomsvän, prosten Welenius och läkaren.
Då prosten i skymningen kom in till den
gamle, satt han i sin stora stol och halfsof.
Höstsolen kastade ett blekt, vemodigt ljus öfver
hans starkt afmagrade, nobla ansikte. Prosten
blef djupt gripen af det uttryck af trötthet och
vekhet, som låg öfver dessa en gång så liffulla
och energiska drag.
Den sjuke vaknade och såg upp. — Är det
du, Jakob Magnus. Gamle vän, det lider mot
slutet med mig. Sätt dig hos mig.
Prosten gick fram och fattade hans kalla
afmagrade hand.
— Vet Erik, huru det är med dig?
— Nej, det har kommit oförmodadt, hastigt.
Han skall icke hinna hit, innan alt är slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
