Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland rent af ursinnig. En dag under marschen och
när truppen hunnit fram till östra Ljungby kyrka och
skulle rida igenom ett träsk, som var till hälften
fruset, hade röde Jan, som red ett stycke bakom Helge,
så länge konstrat med sin häst, att denne blef vild
och obändig. Jan bjöd endast för syn skull till att
hejda honom, men uppretade i sjelfva verket djuret
ännu mera. Följden deraf blef att det kastade sig
med vild häftighet på Helges springare med den
verkan, att denne störtade omkull. Endast genom sin
snabbhet undgick den unge ryttaren att komma
under den grofb byggda hästen, i hvilket fall han
ovil-korligen antingen skulle ha satt till lifvet eller
betänkligt skadat sig.
Först ett par dagar efteråt fick Helge veta, att
det var röde Jans afsigt att på detta sätt beröfva
honom lifvet. Det var ingen nöjsam upptäckt, så mycket
måste medgifvas, och rätt så oförskräckt Helge var,
tyckte han likväl att det var mer än vanligt kusligt
att stundligen hafva sin lömske fiende så nära sig.
Han föresatte sig dock, att mer än vanligt vara
på sin vakt.
Medan han nu stod lutad mot kyrkogårdsporten
och funderade på, huru Oda hade det och om hon i
dessa ögonblick egnade en tanke åt honom, spratt han
till vid ett rasslande ljud, som hördes öfver hans
huf-vud. Han märkte då, att en af de största ofvanpå
muren liggande lösa stenarne hade börjat att skrida
nedåt. Om ej Helge varit så qvick i vändningarne,
skulle han ovilkorligen erhållit en svårare skada i
hufvudet.
Bestört sprang han åt sidan och såg då genom
den halföppnade porten, huru en person i nedhukad
ställning skyndade bort mellan grafvarne. Det klack
till i Helges bröst, ty han hade genast känt igen röde
Jan. Skulle han söka hinna upp honom och så godt
först som sist affordra honom förklaring öfver hans
lömska beteende? Helge kunde dock redan nu ana
orsaken dertill. Hatet till Arve Mårtensens pöjke var
alstradt af dennes kärlek till Oda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
