Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XXXVIII. Den svenska glasindustrien, af Josua H. Kjellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste hafva varit mycket betydande. Prof därpå kan man se i Italien, där
ännu i dag de egentliga konstglasen, och i England, där de finaste artiklarna
fortfarande tillverkas efter den s. k. frihandsmetoden, hvilken jemväl i
Frankrike fortfarande brukas vid dess renommerade tillverkning af vinbuteljer.
Detta medför den fördelen att bättre bevara glasmassans naturliga konsistens
och styrka samt att lemna arbetarens konstfärdighet och smak rikare tillfällen
att göra sig gällande.
Med växande konsumtion och ökad afsättning införde man i Sverige,
liksom förut i Frankrike och Belgien, Böhmen och Tyskland, vid
tillverkningen af större delen af varorna användningen af formar och andra verktyg till
hjelp vid hlåsningen, hvarigenom arbetet underlättades, och tillverkningen hlef
billigare.
Därjemte sker numera äfven tillverkning af glas genom gjutning eller
pressning i formar utan föregående hlåsning. Denna metod, som i större skala
började användas först i England och numera i ännu större skala i Amerika,
har genom sin billighet den allra största betydelse, men kan genom sitt
försämrande inflytande på glasmassans konsistens användas endast för
frambringande af ordinära varor. Fönsterglastillverkningen har, sedan den hos
oss infördes, undergått flere betydande förändringar. Det första kända sättet
att tillverka sådant glas, det s. k. månglaset, lär hafva varit i användning vid
ett bruk i utkanten af Göteborg. Detta glas tillverkades på det sätt, att den
mjuka glasmassan utblåstes till en mycket stor kula, hvarefter blåsröret
borttogs och ett anhäftningsjern fästes midt emot hålet efter blåsröret. Kulan
uppmjukades nu åter genom värme. Därefter började man hastigt kringvrida
anhäftningsjernet, så att bålet efter blåsröret genom centrifugalkraften mer och
mer vidgade sig, och kulan slutligen utbredde sig till en cirkelformig skifva,
ur hvilken fönsterrutorna sedermera uttogos. Därvid hade dock kring
anhäftningspunkten uppstått en förtjockning, som icke kunde till fönsterglas
användas, hvarjemte i följd af skifvans cirkelrunda form äfven andra delar
däraf blefvo onyttiga.
Ehuru detta glas, som man ännu ofta ser i England användt till
fönster i gamla hus, utmärkte sig genom sin egendomliga glans, undanträngdes
det dock af det numera använda s. k. sträck- och gjutglaset, dels enär
endast mindre rutor kunde på detta sätt tillverkas, dels i följd af sin dyrhet,
som förorsakades genom det stora affallet. Sträckglaset tillverkas så, att
glasmassan utblåses till en cylinder. Denna öppnas därefter i rak linie pä
längden, införes i en varm ugn, sträckugnen, och lägges på en stenskifva, där
den genom uppvärmningen utbredes, samt jemnstrykes därefter med ett vid
en jernstäng fäst, mjukt trästycke. En mycket betydande artikel är äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
