Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilson och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 WILSON OCH KRIGET.
År 1910 blev Wilson guvernör för New Jersey
och skötte i tre år på det förträffligaste sätt, påstå
hans partivänner, denna viktiga plats. »Man började
lyda lagarna», hette det, »som om hela staten varit en
söndagsskola.» Hans omutliga rättrådighet har
emellertid ingen satt i fråga, och detta torde bland
framstående amerikanska politici vara en så pass märklig
egenskap, att den väl kan motivera och flera gånger
har motiverat ett presidentval.
Det var demokraternas parti, som satte Wilson
vid styret. Som bekant är det ytterst svårt för en
icke-amerikan att uppfatta skillnaden mellan de två
stora partierna, demokraterna och republikanerna.
Skillnaden har på senare tiden blivit ännu mera
utsuddad. Egentligen är det två kapitalstarka,
hänsynslösa och ytterst väl ordnade partiorganisationer,
vilka arbeta med ungefär liknande fraser och med
blicken oavlåtligt fäst på det s. k. »spoil system»,
d. v. s. de värva röster och agitera i medvetandet
av att »bytet», »the spoil», bestående av en oändlighet
mer eller mindre lukrativa platser, tages av det
segrande partiet från det besegrade. Presidentens grepp
på kongressen består, säger Wilson själv, uteslutande
i de lockelsemedel han har genom platstillsättning.
Gunnar Rexius har i sin intressanta bok
»Presidentmaktens renässans i Förenta staterna», tyckes det,
samma uppfattning som Wilson. Rexius säger, att
»presidentens påtryckningsmedel ligger (här) i hotet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
