Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnet tragedi mera berättigadt än något annat hos oss
bekant inhemskt försök i samma slag af skaldekonst, ty
det uttrycker fullkomligare denna diktningsarts innersta
väsende.“ — Detta är väl emellertid just hvad det icke gör;
det synes alltigenom lyriskt, förefaller oss nästan som
en operatext, så mörk är fabeln, så stor är bristen på
individualitet. Ämnet är, enligt Almqvists uppgift, “en
helgonkarakters humanisering“. Greppet är onekligen
originelt; vi skulle svårligen på egen hand kommit
underfund med den dramatiska knuten. Och “den
tragiska katastrofen, hufvudolyckan, slaget, som krossar,
står för Luna icke vid styckets slut, utan vid dess
begynnelse, händer henne straxt i början. Sedan går
hon allenast fram som en lyrisk åder, en ringa sång,
en bön, midt igenom och emellan alla de öfriges
tragiska spel. Deras katastrof står vid slutet. För dem
är det en tragedi. För Luna sjelf är det lyrik —
tycker jag — om min herre tillåter.“ — Förf. har i dessa ord
ganska tydligt uttalat sin opposition mot alla gällande
regler; resultatet har råkat bli en praktisk vederläggning af
hans sväfvande teorier. Han tillägger: “Signora Luna heter
mitt stycke, och jag har kallat det ett drama, icke i mening
att vara en theaterpjes eller att uppföras, utan såsom en
följd af taflor, af scener, af situationer, i hvilka de
handlande personernas karakterer dramatiskt röja sig,
utvecklas allt mer och framstå i händelserna. Det är denna
inre dramatik, som gifvit mig anledning till
benämningen“ Någon inre dramatik kunna vi ej upptäcka. En
mängd personer presenteras i en följd af taflor, af scener,
af situationer; vi få veta att det och det händer, men
något annat kunde likasåväl inträffat. Vi ha ingen aning
om hur upplösningen skall gestalta sig, just derför
intresserar den oss ej; öfverraskningar höra ej till tragediens
sfer, men dit vill Signora Luna räknas. Isidoros af Tadmor
och Marjam försökte ej höja sig på den tragiska
koturnen; de nöjde sig med att vara episkt-lyriska skizzer i
en tillfälligtvis dialogiserad form. Sign. Luna har större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
