Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8fi
Phebe skrattande och gaf det oformliga byltet ett
duktigt slag med handen.
“Nå, ja, det kan vara bra att ha till ballast.
Glöm nu bara inte biljetten till Mrs Jessie, hör du det."
“Nej, Sir. Jag skall skicka af den genast," sva-
rade Phebe, och sprang uppföre backen med en
sådan fart, att man skulle kunnat tro det hon haft
bevingade fotter.
“Vi skola göra ett besök i fyrbåken först, ty du
har ju ännu inte varit der, och den lönar allt mödan
att se. När vi komma derifrån, är det säkert mycket
varmt och då intaga vi vår frukost under de skugg-
rika träden på Holmen."
Rosa var med om hvad som helst, hon fann
mycket nöje af sitt besök i fyren på Udden, isyn-
nerhet roade det henne att klättra uppför de smala
trapporna och att gå in i den stora lyktan. De dröjde
länge der, ty Dr Alec tycktes inte ha någon brådska,
utan tittade både länge och väl i sin tub, som om han
väntade att han skulle göra några märkvärdiga upp-
täckter till lands eller sjös. Klockan var öfver tolf,
när de kommo fram till Holmen, och Rosa hade redan
länge längtat efter sin frukost, innan hon ändtligen
fick den.
“Detta är verkligen förtjusande! Jag skulle rik-
tigt önska, att gossarne voro med här. Hvad det skall
bli roligt att få ha dem med oss under hela sornmar-
lofvet! Ack, det börjar ju i dag, gör det inte det?
Ah så dumt, att jag inte kom ihåg det förr; då hade
de kanske följt med oss hit,“ sade hon, då de lågo
makligt utsträckta under ett äppleträd och trakterade
sig med smörgåsar.
“Det hade de nog gjort. Ja, nästa gång ska vi ej
göra oss så fasligt brådtom. Jag tycker hvad de ska vara
rasande på oss, när de få höra detta," svarade onkel
Alec, i det han helt lugnt tog en klunk af sitt kalla thé.
“Känner du inte, onkel, att det luktar något
stekt?" frågade Rosa helt plötsligt, under det hon
höll på att borttaga qvarlefvorna efter frukosten en
stund derefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
